Jag har länge roat följa alla diskussioner om ett löpsteg med hälisättning vs framfotalöpning. Det som nästan är mest intressant är hur känsligt detta ämne verkar vara. Nästan som religion. Två falanger med sin egen guru och övertygelse. Jag har aldrig tagit ställning, eller ens funderat på det. Mina prioriteringar har legat på en helt annan nivå, dvs att ta mig ut och hålla kroppen i rörelse. Hur det har sett ut har jag inte brytt mig om.
För två år sen så fick jag lite instruktioner hur jag skulle röra mig. Det var ett stort steg för mig, jag fattade att man måste röra lite på påkarna och inte bara försöka ta sig fram.
Senaste året har jag sneglat lite på barfotalöparnas diskussioner och jag har i somras tränat en hel del barfota i en backe som jag har vid stugan. Det har jag nu följt upp med ett plötsligt infall att jag ska springa på framfoten, så nu gör jag det. Korta, långsamma pass, det går bra. Intressant att jag får träningsvärk i höfter och ryggslut förutom vaderna. Det känns som jag kommer att kunna ta min form till ett nytt steg. För att inte rusa iväg åt fel håll så har jag bokat in en ny tid hos min fysioterapist för att han ska kunna se hur illa/bra det är.
I alla fall så är min målbild Paula Radcliffe - se och njut. Ta gärna ställning!
2 kommentarer:
Paula ÄR fantastisk. Inte bara som löpare utan även som människa. En mycket bra målbild. Och förebild. :-)
Ingmarie, kan som sagt bara hålla med!
Skicka en kommentar