onsdag 29 december 2010

Fylla på Tomtejoggen!

Är det någon som har märkt att livet förändras ju äldre man blir ;-) På samma sätt som jag ganska hårt kategoriserar in människor i två fack - Doers / Talkers (löjligt att det är på engelska men det är bara det) - Så tror jag att samma kategorier av människor också tacklar livets förändringar olika. Jag får en känsla av att det finns många som vill leva kvar i en dröm om ungdomens bästa år och försöker med näbbar och klor bita sig fast i denna illusion av livsdröm för sig själv som i bästa fall bara drabbar den enskilde.

Att se tillbaka och känna att det sker en utveckling är ju kanske inte alla förunnat, många elitidrottare har ju redan bränt sitt krut och kommer aldrig att nå upp till sin forna form och snabbhet. Jag som gjorde allt annat är att tränade i min ungdom, jag spelade i rockband, spelade golf, bowling(!), intresserad av Dart (även denna "sport" kan man dricka öl under utövande), gillade datorer och hängde gärna på krogen. Men det som gör livet så roligt är ju att jag verkligen känner att jag har gjort så mycket olika saker, jag har varit på turné, jag har partajat och flirtat med tjusiga tjejer (hittade den tjusigaste som jag friade till och fick ja). Så, fokus kan riktas på helst andra saker i livet med glädje. För mig är det Familjen, löpning, jobbet och vänner.

Och när man kan kombinera två av fokusområdena tex löpning och vänner är det oslagbart. Som nu i julhelgen som Jörgen arrangerade en tomtejogg på annandagen. Kl 0800 var jag ute i Öviksmörkret och letade mig fram mot en grupp av joggande tomtar som skulle plocka upp mig längs vägen. En fantastisk rolig/tragisk sak var att vi mötte en 20-åring utan mössa och handskar i den -8 gradiga kylan. Snubben vinglade hem från krogen eller hemmafesten och hade lägg kunnat varit jag för 20 år sen. Nu var jag och lubbade med tomtenissar i svarta tajts och snackade löpning och nästan inget annat. Och det känns som bara början.

onsdag 15 december 2010

Bra mängdvecka!

Förra veckan lyckades jag äntligen komma upp i en hyffsad nivå, 32,7K fördelat på fyra pass. Till detta friskispass, rodd och raska promenader.

Ett pass jag kommer att minnas länge är ett som jag gjorde med en kollega som har en lång karriär som löpare och tränare. Vi skulle ta ett skönt pass "vi ska väl kunna prata" hette det. Och det kunde vi göra men när vi närmade oss slutet av passet hade T en överraskning 5 x200m Här är loggen:

2010-12-10 (fredag) Löpning 00:48:49 Start kl 15:08

Grymt bra pass med T som är tränare och jag fick bra råd. Vi körde 5 x 200m med joggvila på slutet. Farten låg under 3.00-tempo. Jag visste inte att jag kunde springa så fort.

Runda:

Kungsholmen runt

Tempo:

05:35 min/km

Sträcka:

8,74 km

Kaloriförbrukning:

0 kcal

Hastighet:

10,74 km/h

Intensitet:

14

Kommentarer på det här träningspasset:

Va, det är ju rent livsfarligt (eller nästan)! Sprang du verkligen under 3-fart på tvåhundringarna? 5 ggr? Jag springer mina i 3.20 (40 sek), sommartid på bana, och där ligger min maxfart för vad jagkan "löpa". Jag kanske orkar 8 st i samma fart. Snabbare än det är ren sprintfart med helt annan teknik (typ 100m-rusch).

/marathonfarsan

Ärligt talat har jag ingen aning om hur snabbt det gick. Efteråt trodde jag att vi hade gjort 3 intervaller som senare visade sig vara fem. Men T sa att det var runt 3-tempo, kanske lite under. Orka är en definitionsfråga, jag hade aldrig "orkat" denna fart om jag inte hade en gasell som drog upp tempot. Det var nog mer sprintlöpning än något annat. Man vill ju inte vika ned sig när man är ute med T. Och ja, jag håller med det var livsfarligt!

/fredde


Allt här i livet handlar väl om att flytta sina gränser, även inom löpningen. Jag är inne i en väldigt intensiv period i löpningen med byte av teknik och med denna upplevelse i bagaget så har jag nya förhoppningar om mina löparmålsättningar.

Med en ökning av nästan 90% i mängd senaste veckan så känner jag att det stramar och sträcker i de flesta lemmar och leder, höger hälsena är lite stel och när jag joggade till Posten igår så sträckte jag mig lite, helt i onödan. Men det är inte tal om skador utan lite överanstränging. Hade tänkt att gå på fartträning denna vecka men gör den till en lugn vecka i stället med 15K som mål.

Grundträningsperioden är över och jag kan konstatera att jag klarat den med näppe, formen är dock god men jag har inte fått de kilometrar jag velat på grund av teknikbyte samt mycket med jobba och hem i början av hösten. Nästa vecka går ett fyra veckors fartprogram igång. Det består av 2 kvalitetspass och ett långpass, där emellan får man fylla på med vad man vill. Jag kommer nog inte att lägga in löpning utan antagligen jympa, rodd och kanske ska jag prova på spinning.

söndag 5 december 2010

En lugn vecka.

Jag pulserar träningen med en lugn vecka. Endast 17K fördelat på tre pass. Övrigt så har det bara blivit några raska promenader. Jag tar det lugnt i övergången till framfotalöpning, jag vill att det ska kännas mer kul än jobbigt. Jag har inga problem att ta ut mig och köra tuffa pass. Men jag tror inte att det är smart att köra hårt nu när man byter teknik så radikalt.
Det som oroar mig är att jag inte allt är uppe i de antal mil jag hade tänkt mig nu under grundträningsperioden. Och om bara två veckor så drar mitt pre-marathon-program igång. Då blir det 2 kvalitetspass med hög fart och ett långpass. Utöver detta kommer jag att komplettera med alternativ träning. Det viktigaste just nu är att hålla sig frisk och skadefri. (För visst känns det ibland som att man laddar inför ett VM...)


fredag 3 december 2010

Hur springer du egentligen?

Ganska bra tack. I morse så var jag beredd för att få världens kritik, från en hård fotbollsspelare tillika naprapat och fysioterapeut, för mitt "nya" framfotasteg som jag har själv provat fram.

Men all han sa var snyggt, bra och fint. Jag var chockad, han tycker att det är OK. Jag är faktiskt väldigt glad för det. Sen så hade han en massa saker som jag behövde rätta till och tänka på. Otroligt nog så lyckades han på en timma instruera mig så att jag nu kan hålla ett högre tempo med samma ansträngningsgrad som ett tidigare lägre tempo. Men bara hjälp av förbättrad teknik!
Men tänk att man måste gå till en instruktör för att läsa sig något så basalt som att springa. Varför är det så? Skorna så klart, hade vi inte haft superduperdämpade skor så hade vi inte glömt bort vårt steg som jag ser mina barn gör. Lätt som en plätt flyger dom fram barfota/strumpor på hårda golv utan problem, naturligtvis.
Men om det bara var så lätt att det handlade om hälisättning, nej det är linjer mellan axlar och höft. Hållning och balans. Se till att rörelsen kommer från sula plexus. Rörelsen ska komma från höften. Det är väldigt komplext om man gör det för teoretiskt. Och det är ju det som är så bra när man får full uppmärksamhet av en löpinstruktör som går in och berättar vad man ska fokusera på.

Efter instruktionen så testade jag 2,5K i 4:20-tempo! Det var längesen som jag körde i den farten, och knappast så länge. Det jag kan minnas är att jag kört 1K intervaller på 4:30. Ok jag vet att det är mycket lättare att springa på löpband när det inte är något luftmotstånd osv. Men ändå. Det är ett superlyft. Måste ut och lubba i morgon för att testa lite mer.