torsdag 31 juli 2008

Nu är jag på g

Löpningsrapport: Söndags 1 mil asfalt, tisdag 7K fartlek terräng, idag 8K asfalt. Jag är helt enkelt på gång igen. Det är fantaskiskt skönt att få snöra på sig skorna igen och få röra sig på ett skönt sätt, nämligen löpandes.

Fartleken (jag har inte kommit på något bättre namn) var otroligt kul och jag låg nere på 5.00-tempo långa sträckor på sega flisbäddar i skogen.

I dag var det segt och springa, testade att springa min tävlingsfart på halvmaran, 5,40-tempo, det gick ganska bra i 4K men sen var jag tvungen att släppa till 6.00T. Men det var en tryckande oskvärme och luften stod stilla, jag börjar faktiskt att längta till höstens friska luft. Men jag klagar inte på värmen och solen, jag älskar det.

I dag träffade jag Marathonfarsan eftersom jag har åkt upp till norrland för att kolla läget i min gamla hemort. Jögga och Figgemannen bjussade på gott grillat kött med grönsaker, rena rama supermaten med lågt GI. Det enda som skilde oss åt var att jag inte drack en massa alkohol, jag antar att jag kommer att vara lite fräschare i morgon när jag ska ut och spela golf kl7 i morgonbitti, det är första rundan i år och den tredje rundan på två år. Man kan lätt säga att golfen har fått ge vika för mina andra intressen, men det ska bli kul att se hur man ligger till.
Men tillbaks till festen, i ett otroligt vacker skärgårdsmiljö, men utsikt över havet. Gubben i huset hävdade att Yoko Ono hade varit på fest i huset hos en tidigare ägare, jag säger ingenting. Man kanske kan tro att det skulle bli ett evighetslångt snack om löpning när vi ses men icke, det blir mest snack om att det borde vara en motorväg till norrland och om andra sköna saker.
Nu ser jag fram emot mitt nästa långpass.

tisdag 22 juli 2008

Supermåndag!

I måndags så gick jag till Janne på RunnersStore, han kollade på mina fötter och fixade lite med mina inlägg. Han tyckte att dom såg bra ut. Sen åkte hämtade jag ut mina nya glasögon. Efter det åkte jag till kiropraktorn som fick ta en service på min rygg och nacke. Toppen, en helrenovering på en dag, missade bara att fixa håret.

I dag så följde min son med mig på min första riktiga löparrunda, det gick inte så fort (han är bara två år) men jag blev impad att han hängde på så länge (typ 700 meter), det slutade med att vi upptäckte en väderkvarn som vi gick in i och klättrade upp i. Mycket spännande för oss båda, sen gick vi ner till vattnet och badade. Efter ett tag kom min fru och avlöste mig och jag kunde dra iväg på "riktigt". Eftersom jag är orolig att jag ska slita upp något så tog jag det supersoft, joggade lätt i skogen och var inte ute mer än femton minuter. Men det kändes toppen, främst att få vara ute och springa och att känna att foten bär mig utan att det värker. Jag har lite känning av skadan men nu är det i alla fall starten för återuppbyggnad.

söndag 20 juli 2008

Barfotafötter!

Premiär på löpning efter fyra veckors ont i foten och rehab. Det var med en stor spänning jag gick ner till en kortklippt äng och tog av mig skorna, joggade försiktigt. Kände efter, gjorde det ont? Nej, var det skönt? Ja! Jag kunde ta flera vändor över ängen, fram och tillbaka. Jag hade min son Sixten med mig, han ville inte springa, han satt i vagnen och sa: En gång till! Och jag sprang en vända till... Det blev nog inte mer än 3-4 minuters lätt jogg, men nu känner jag att det äntligen håller på att vända.

Jag är så nyfiken på i vilken form jag är, jag har ju faktiskt legat på och cyklat ganska hårt tre gånger i veckan och med ett långpass.
Ett långpass som jag körde i dag, det blev 4,6 mil och 2 timmar, snittpuls 83% av max. Kände mig lite spak när jag gav mig ut, vi hade haft besök i går och det blev ju några glas vin. he he. Men efter tjugo minuter så kände jag att jag kommit in i arbetsläge och kunde pumpa på med benen som har blivit ganska starka efter alla cykelpass, jag räknar träningsmängden i tid och inte i längd med cykling, men det är ju kul när man lyger fram över Roslagens kullar. Det enda som jag inte gillar med cykling (förutom att man får ont i rumpan) är att man ständigt har motvind, visst vissa kallar det för fartvind men även om du har vinden i ryggen så när du trampar på rakorna så suger vinden i cykeln och kroppen för att bara göra allt lite jobbigare.

Men jag tycker att livets hårda kanter mattas av lite efter att man har varit ute i en timma, tempot ökar lite och kroppen vet vad den ska göra, och man kan bara hänga på en skön tur för kropp och själ.
Funderar faktiskt på att ha kvar cyklingen på programmet efter att jag har blivit bra i foten, bara för att få lite omväxling i träningen.

lördag 19 juli 2008

Ormön

I dag gjorde vi en tripp till min frus föräldrars stuga som ligger på Ormön, namnet till trots, inga bett i foten. Ön ligger vackert utanför Östhammar, och dom har en stor brygga som man kan ligga och sola på. Jag passade på att hoppa i havet och prova att springa i vatten med flytväst, det var mycket jobbigare än vad jag hade trott. Fick upp ett flås på nolltid, körde på i femton minuter, det fick räcka. Det är ju vilodag.

Sen gick vi ut på en promenad, jag hade min son på axlarna, som tycker att det är kul när jag leker att jag är en häst. Tänkte att det är ett bra tillfälle att känna på hur min fot mår, sprang i väg, Sixten tjöt av skratt: Mera Pappa! Fortare Pappa! Jag sprang på och till min stora glädje så sa min fot inte ifrån, lite värk, men helt okej. Sixten fick en tur så att han var tvungen att säga: Sakta ner, pappa. Jag var supernöjd!

I morgon ska jag köra mitt långpass på cykel men tänker lägga in ett kortare joggpass på kanske 3-400 meter för att sakta vänja foten till löpning.
Men jag tror kanske att jag ska åka in till Janne på RunnersStore så att han kan ge mig bra råd till min rehab, just nu kör jag bara lite på känsla. Det kanske är bra att få ett proffsigt råd så att man inte pajar något igen. Eller är det bara att köra på?

tisdag 15 juli 2008

Bästa tid för rehab

Runt vår underbara stuga går jag omkring och kärrar jord, gräver, sågar, målar och fixar lite allmänt. Och det är just vad min onda fot vill göra, jag går barfota och tar försiktiga och kontrollerade steg, och det blir många steg under en dag. Ner till ateljen och upp tillhuset, runt och tillbaka. Inte något kontorssittande med trånga skor.

I dag sa min skadade fot till mig att han tyckte att han inte kunde ha fått bättre rehab av mig än vad han har fått hittils, man kan ju inte annat än bli glad av en sån kommentar. Många små barfotasteg har skrämt i väg smärtan och nu är det mer en molande, krypande, läkande småvärk som sipprar fram då och då. Sommaren är underbar!

Det var kul att snacka med grannen idag, han höll på tappa hatten när jag sa att jag skulle springa stockholmhalvmarathon:
- Va, det är ju över två mil! Sa han.
Häftigt för mig att det ligger inomräckhåll. Bra för egot att snacka med grannar och inte bara läsa andralöpbloggar.

söndag 13 juli 2008

Skadad i fyra veckor!

Det är snart fyra veckor som jag har gått och haltat. Tittade tillbaka i min blogg och det är nästan lite underhållande att läsa mitt inlägg efter att jag skadade mig:

I går så tränade jag för första gången backträning, sprang upp och ner för en 200 meter lång backe i Hagaparken. Som en idiot i 20 minuter. Vet inte vad det har gett för nytta, jag fick lite ont i foten på ovansidan. Kändes som om det var något som släppte, kanske har man haft låsningar som har suttit fast i åratal som nu håller på att lossna.

Jojomän, låsningen borde ha varit kvar, ben ska vara hela. Men jag har inte tänkt att min blogg ska vara ett substitut för klagomuren. Tänk positivt, jag har fått upp ögonen för cykling, okej det kommer inte att bli min huvuddisciplin men det är faktiskt ganska kul (man får ju se lite mer än när man är ute och springer) och det känns som det kan vara ett bra kompliment för löpningen.

I dag har jag brytit en ny barriär, nämligen 2 timmars träning i sträck! Jag har cyklat i 2 tim och 13 min.
Tänkte att jag skulle ta det lite lungt efter mitt ganska hårda konditionspass sist, så mitt mål var att hålla mig mellan 70-80% av maxpuls och vara ute minst 2 timmar. Jag laddade flaskan med Brämhults ekologiska lemonad och tog med en banan. Och med risk att låta som en hämningslös nationalromantiker igen så måste jag bara berätta om hur vackert det är i Roslagen, alla vackra små hus, röda med vita knutar, gula träkåkar, blomsterängar, bönder som vattnar sina kor, pensionärer som sitter i sin perfekta trädgård med en tidning och en radio, ja listan kan göras hur lång som helst och när man sitter på sadeln och har bestämt sig för att hålla ett skönt tempo, ja då är livet toppen. Det är faktiskt årets bästa träningstur tycker jag.
Efter en timmes cykling åt jag bananen och smakade på lemonaden, coolt när man känner att kroppen svarar på energin efter ett tag, kände att energinivåerna låg mycket bra och när jag kollade min pulsmätare så låg jag och snittade 80-85% av max, men det kändes bara nice. Så jag fortsatte i det tempot.
När jag rullade in till stugan och visste att jag hade varit ute i mer än två timmar i hyfsat tempo (det blev ett snitt på 80% av maxpuls) så kunde man inte känna annat än lycka. Och foten den har inte sagt något alls.

fredag 11 juli 2008

I'll be back!

I dag har jag varit ute på ett långpass på cykel. För att göra det uthärdligt har jag köpt ett par riktiga cykelbyxor. Man måste ju ha bra grejor, i alla fall på kroppen, cykeln är OK men den kanske borde servas.
Bra uppladdning med ägg, bacon, korvar och vatten. Jag gav mig ut och taktiken med dagens pass var att det skulle vara långt och jag skulle lägga in tempoökningar. Kände direkt att kroppen var tänd, la mig ganska snabbt på 85% av maxpuls och pressade på i backarna. Efter 20 minuter var det dags för första tempoökningen, låg på ca 91% i tre minuter. Problemet som jag har haft tidigare med cyklingen är att jag får mjölksyra direkt när jag tar i lite extra, men nu kunde jag hitta en nivå där jag låg strax under syratröskeln. Efter 40 minuter körde jag andra tempoökningen i fem minuter, var ganska slut efter det, men återhämtade mig ganska snabbt i 80% farten. Kunde faktiskt njuta lite av cyklingen, mån får ju se så mycket och jag har hittat några perfekta vägar i Roslagen som är som hämtad ur en sång, med hästar, kor, får, ladugårdar, små torp, böljande ängar, sjöar, skogspartier med ädelskog, sprättägg till salu, allt detta längs en smal asfaltsväg som skär igenom det vackra landet. Efter en timme och två minuter var det dags för den tredje tempoökningen, nu var det bara en mil hem och nu kunde jag tömma reservkrafterna, hittade rätt kraftanstängning, precis under syra tröskeln, och körde på, kom upp i 96% och höll det i 10 minuter. Var helt supernöjd efter den intervallen och tag det lite soft hem de sista kilometrarna. 1 timme och 25 minuter, lite skakig i benen när jag kom till stugan men mycket nöjd när jag satt med mina fötter i ett kallt bad.
Det kanske går granska bra att behålla konditionen med hjälp av två hjul...

/fredde

onsdag 9 juli 2008

Fraktur i foten - ingen lek

Det är inte glädje man känner när man hoppar ur sängen, aj aj shit, det gör ont fortfarande. Jag drömmer på nätterna om att jag springer längs en lång kuperad väg, vinden blåser i håret, solen glittrar i vattenbrynet, morgondimman har just lättat, jag känner dofter av sommarblommor och nyslaget hö, min puls och andning jobbar hårt men är kontrollerad, svetten lackar, jag möter en lång backe och känner att jag har bra med reservkrafter. Med ett ökat stegtempo så övervinner jag backen med lättehet, kan fortsätta mitt ökade tempo men känner att jag återhämtar mig snabbt.... och så fortsätter det ända till jag vaknar sätter i min fot och säger... AJ!

Min fru frågade mig vid middagen förra kvällen om jag inte tyckte det var lite skönt att vara skadad, man får ju vila med gott samvete, jag svarade det som jag känner, nämligen att jag saknar träningen varje minut. Hon trodde mig inte, men efter några minuter senare så tror jag att hon fattade.
Jag är en löpare och jag saknar att springa, jag är hänvisad till att sitta på en hård sadel och ett par trampor att snurra fötterna på, det är OK men det är trist och jag får oerhört ont i röven. Jag har i allafall varit ute ett antal pass på cykel, en timme åt gången. Pulsen som ligger mellan 80-85% av max. Jag tror att min kondition håller på att sina bort, tycker inte att jag får någon bra konditionsträning på cykel, tycker att jag bara får en massa syra i benen i uppförsbackarna och när det går utför så faller pulsen till vila.
Jag har fått ett tips om att man kan köra rehab barfota, springa lite lätt på en gräsmatta, jag ska prova det när jag kan stödja foten i dag funkar inte det. Undviker faktiskt fortfarande att promenera längre sträckor eftersom jag får så ont i foten av det.
I morgon är det cykelpass som står på schemat.

/fredde

tisdag 8 juli 2008

Kaffepaus.


Sitter och njuter av semester, sol och familj. Har varit i Grisslehamn och köpt rökt sik. Mmm.

onsdag 2 juli 2008

Dyster prognos

Jag har pratat med min ortoped, som gjorde mina inlägg i skorna. Han gav mig en mycket dyster prognos av min onda fot. Han trodde med alldra största sannorlighet att jag hade en spricka eller ett benbrott på ovansidan av min fot och sa att jag måste vila, det är det enda man kan göra. Suck, men jag får vara glad att det går bra att cykla utan att det gör för ont, ortopeden sa att det var ok, så länge jag inte belastar främre delen av foten. Jag vet inte hur länge jag kommer att ha ont, men i värsta fall så är det två månader!

I går var jag på gymmet men vilade från cykeln eftersom jag känner att mitt långpass sen helgen sitter fortfarande i och jag vill ju inte dra på mig några fler skador. Lite skön styrketräning med focus på core - mage, rygg och sidor. Känner att löpningen har gett en bra grundstyrka i kroppen, men tror att det är bra att komplettera men lite vikter.

Jag har ju som mål att bli av med några kilon och har nu dessvärre stannat på 85kg, 2 kg från mitt mål. Det är lite svårt att motivera sig när man inte kan träna ordenligt, men jag försöker. Jag har i dag ätit min sallad med kalkon och avocado, det är faktiskt gott med smalmat, det svåra är ju att det är ju också gott med fikabröd... Nu ska jag ta ett äpple.

/f