söndag 13 juli 2008

Skadad i fyra veckor!

Det är snart fyra veckor som jag har gått och haltat. Tittade tillbaka i min blogg och det är nästan lite underhållande att läsa mitt inlägg efter att jag skadade mig:

I går så tränade jag för första gången backträning, sprang upp och ner för en 200 meter lång backe i Hagaparken. Som en idiot i 20 minuter. Vet inte vad det har gett för nytta, jag fick lite ont i foten på ovansidan. Kändes som om det var något som släppte, kanske har man haft låsningar som har suttit fast i åratal som nu håller på att lossna.

Jojomän, låsningen borde ha varit kvar, ben ska vara hela. Men jag har inte tänkt att min blogg ska vara ett substitut för klagomuren. Tänk positivt, jag har fått upp ögonen för cykling, okej det kommer inte att bli min huvuddisciplin men det är faktiskt ganska kul (man får ju se lite mer än när man är ute och springer) och det känns som det kan vara ett bra kompliment för löpningen.

I dag har jag brytit en ny barriär, nämligen 2 timmars träning i sträck! Jag har cyklat i 2 tim och 13 min.
Tänkte att jag skulle ta det lite lungt efter mitt ganska hårda konditionspass sist, så mitt mål var att hålla mig mellan 70-80% av maxpuls och vara ute minst 2 timmar. Jag laddade flaskan med Brämhults ekologiska lemonad och tog med en banan. Och med risk att låta som en hämningslös nationalromantiker igen så måste jag bara berätta om hur vackert det är i Roslagen, alla vackra små hus, röda med vita knutar, gula träkåkar, blomsterängar, bönder som vattnar sina kor, pensionärer som sitter i sin perfekta trädgård med en tidning och en radio, ja listan kan göras hur lång som helst och när man sitter på sadeln och har bestämt sig för att hålla ett skönt tempo, ja då är livet toppen. Det är faktiskt årets bästa träningstur tycker jag.
Efter en timmes cykling åt jag bananen och smakade på lemonaden, coolt när man känner att kroppen svarar på energin efter ett tag, kände att energinivåerna låg mycket bra och när jag kollade min pulsmätare så låg jag och snittade 80-85% av max, men det kändes bara nice. Så jag fortsatte i det tempot.
När jag rullade in till stugan och visste att jag hade varit ute i mer än två timmar i hyfsat tempo (det blev ett snitt på 80% av maxpuls) så kunde man inte känna annat än lycka. Och foten den har inte sagt något alls.

1 kommentar:

jogga99 sa...

Ditt nyvunna intresse för cykling imponerar.

Fast dina ambitioner som skald är en ännu större skräll. Du är för Roslagens vad Lundell varit för Österlen... och då menar jag inte att ni båda brukar bakfyllespy på dess marker. Snart har du väl gått och blivit religiös också; Gud är överall, t o m i sprättäggen.