torsdag 29 juli 2010

Fjällmarathon!


Ny utmaning

Redan förra året så sneglade jag på några längre terränglopp och fastnade för Vertex fjällmarathon och i år är det verklighet. Jag är anmäld och den 7e kommer jag att stå på startlinjen. Får helt enkelt lita på att jag är tillräckligt grundtränad eftersom långpassen har inte varit så många i sommar. Och nu är det antagligen för sent att hårdträna. Kommer att försöka att leta upp långa backar för att träna lite benstyrka. Kommer nog inte bli så lätt i och med att vi åker till Gotland idag.

fredag 23 juli 2010

Oskulden är tagen

Ganska löjligt att blogga om men jag har tappat en nagel och den blev blå av årets Stockholm Marathon, det tog exakt 46 dagar för den att trilla av.

Kunde även glädja mig att jag idag pallade att springa barfota 2 rundor i backen ikväll. (hade inte funkat med skor med min ömma tå) Det blev även en quickfix för min huvudvärk efter två reps var den helt bortblåst - tack vare barfotalöpning...

torsdag 22 juli 2010

Barfota

Jag har de senaste veckorna blivit väldigt intresserad av barfotalöpning. Jag har i och för sig under en ganska lång period läst inlägg under barfotalöpning på funbeat och tyckt att de är ganska konstiga. (för det är ju helt normalt att springa ett marathon) Men efter att ha lyssnat till några förespråkare för en minimalistisk/barfotalöpning så är det svårt att bortse från det enkla i argumentationen - att människan har sprungit ganska länge utan skor på fötterna, vi är ju faktiskt inte födda med dämpade Asics på hälarna.

Det här har lett till att jag har börjat att testa att springa barfota, och kan bara konstatera - aj aj aj aj. Vad ont det gör. Jag har en backe ute i stugan som är ca 200m, pallar nätt och jämt att springa den ner och upp. drygt fyra minuter, sen har fossingarna fått sitt. Har bara provat några gånger men ska springa varje dag som jag är i stugan. Är faktiskt lite nyfiken på hur länge det tar innan jag kommer att kunna springa lite längre utan att det gör jätteont. Tar det i mycket små doser eftersom jag lever efter devisen att det ska vara roligt att springa.

söndag 11 juli 2010

Ödets ironi

Nu har jag sprungit ganska mycket obanat och på svåra stigar de sista dagarna. När jag igår var ute med min som och fru för att leka/promenera/springa runt ett motionsspår så är det förståss då som jag vrickar jag foten rejält. Pang! Visst är det ödets ironi? Men med kyla och pressförband så tror jag att jag lyckas minimera skadan och jag kan nog springa om ett par dagar.

onsdag 7 juli 2010

Trail Lotsstigen

Dum fråga 1: ”Vad måste varje lots vara?”
Dumt svar 1: ”Grundlärd!”

Dum fråga 2: ”Och vad är skället på lotsarna?”
Dumt svar 2: ”Grundlöst!”


I går så fick jag ännu en skön naturupplevelse Jag och Jörgen sprang lotsstigen som ligger strax öster om Övik.
Lotsstigen var den gångstig som lotsarna förr i tiden färdades på mellan Skagshamn och fartygshamnarna inne i Örnsköldsviksfjärden. En av de gamla lotsstigarna gick troligen från Skagshamn via Tennviken och Stubbsandsviken till Mattjälssundet, varifrån man tog sig med båt till fartygshamnen för lotsuppdrag.

lördag 3 juli 2010

Premiär för trail

Jag är på semester i Örnsköldsvik nu och då passar jag på att springa lite obanat och i bergen. Det finns ju inte så mycket av den varan i Stockholm.

Provade också videoblogga lite:

fredag 2 juli 2010

Det naturliga löpsteget

Efter att ha lyssnat och läst Christopher McDugall så är det ju svårt att fortfarande tro att det ska vara bra med dämpade, stödjande löparskor.
Det har hänt ganska mycket i min löparhjärna den sista tiden, polaren som skulle ställa upp i ett ultra (var tyvärr tvungen att hoppa av pga sjukdom, lider med honom) Min forne kollega och jag skulle snacka jobb det slutade med flera öl och snack om löpning och framförallt vad ett naturligt löpsteg är.
Läser man trådarna på Funbeat så märker man att det är ett ämne som berör löpare det finns mycket starka åsikter för och emot framfotalöpning. Pose mm. Jag har fram till nu varit ganska oengagerad i frågan eftersom jag är en typisk svenne-häl-löpare som kanske har fått bort den värsta nybörjarlooken på löpsteget. Men eftersom jag sällan kan bara göra något halvdant så är det väl ganska naturligt att jag nu efter några års seriös löpning har kommit fram till att fundera kring fotisättningen. För mig är det ganska enkelt: Ett naturligt löpsteg är det du har utan (onaturliga)löparskor - alltså ett steg som landar på framfoten.

Glad i hågen efter en sen natt med löpardokumentärer på datorn så sprang jag ut för att testa mitt nya steg. Verkligheten är något annat, efter tre hundra meter fick jag besviket sätta i hälen för första steget för att betvinga den elaka värk som dök upp i hälsenorna.

Här är tips på hur man ska gå från häl till tå - Sponsad av en skotillverkare för framfotalöpning

Men i morgon blir det kanske 301 meter... Drömmer i natt om ett snyggt och spänstigt framfotasteg längs Höga Kusten Leden