måndag 21 november 2011

Långpasset

Så härligt men ändå farligt. Jag menar om man inte vill springa långsamt utan hålla ett högt tempo, bara för att man kan. Var ute igår och sprang en halvmara, rekord för att vara på framfoten. Valde en ganska flack första mil, den andra var mer kuperad. Tycker att det är skönare att springa då det är lite böljande och ser fram emot att springa 15K i Ursvik som är mitt nästa mål när det gäller längre pass. Känns skönt att ha kickat igång igen. Det pirrar och värker i benen, min vilopuls har gått upp(!) hade 78 slag nu i eftermiddag. Antagligen för att jag tog ut mig lite för hårt. Somnade först kl 03.00 inatt. Men det kan det vara värt.
Vad är det då som har fått liket att skaka i gång igen då? Jo, det är min kompis från förr som har gett mig en skön 40-års present... Anmälan till BAMM 2012 50K. Stod där på 40-års festen och beklagade mig lätt över att jag inte tyckte att maran var någon riktig utmaning längre. Nu har jag inte det problemet längre.
Och jag funkar inte utan en utmaning har jag märkt, nu har jag det och kan äntligen motivera mig och fokusera på träning också förutom jobbet och familjen.

måndag 14 november 2011

Löpning på riktigt

I går bestämde jag mig sent att jag skulle ut och springa, förutsättningarna var ganska lågt ställda men jag ville i alla fall vara ut minst en timma. Efter ett par kilometrar så insåg jag att jag ville testa lite tempo, men inte göra ett allt för jobbigt pass, så det blev lite fartlek.
Det är cirka ett år sen som jag la om mitt steg till framfotalöpning, japp, man kan faktiskt bara bestämma sig för att ändra sin stil och i går så fattade jag varför jag har gjort det... Jag kunde hålla väldigt högt tempo när jag sprang i lätt utförslöpor, lätt på foten. Trots att jag gick långa sträckor, knöt om tajtsen och fixade med skorna, så snittade jag 5,40/K. Men det bästa var ändå känslan och när jag sen försökte att sova kunde jag bara tänka på mitt pass, som hade gått så bra. 

Senaste året har det inte varit så seriös konditionsträning, men den träning jag gjort har jag fokuserat på att hålla en bra teknik. Och jag känner att det har gett resultat, nu ska jag satsa på lite mer fart och kontition så ska jag nog lyckas med ett PB på maran till våren.

onsdag 13 april 2011

Kort Sammanfattning av Paris Marathon

Jobbar för fullt just nu med programmet Spring! så det blir inte mycket tid över för bloggning.
Paris var som vanligt underbar. Sommaren hade kommit och det var shortsväder. Upplevelsen på plats är helt grym och innan starten så höll vi en tyst minut för offren i Japan. Mäktigt och värdigt när hela Champs Elysees med ca 50 000 människor var helt tyst.

Loppet var lika roligt att springa med denna fantastiska miljö, Lovren, Bastilje, Tour Eiffel... Att jag inte hade tränat ordentligt kändes efter 18K då mina ben började att stumna. Loppet blev helt klart en mental utmaning då jag visste att jag kunde springa fortare om jag bara hade tränat lite mer. Efter 33K så var fokus på att hitta ett steg som inte gjorde att jag fick kramp i låren. Var tvungen att gå redan efter 32K, men det gjorde å andra sidan att jag kunde hålla mig springande fram till 36K då backarna i Bologneskogen sög musten ur lår och vader. Linkade förbi en person som hade fått värmeslag och låg utslagen, så det kunde ha varit värre.

Det som höll mig springande var till stor del det fantastiska support som jag fick av min familj och syrran med Alix, som servade med diverse drycker som skulle enligt försäljarna höja min förmåga. Det som verkligen gjorde det var hejaropen från familjen och den fantastiska franska publiken.

Tiden? 4:24 min näst sämsta. Men nu är jag taggad till hårdträning för PB i Stockholm.


torsdag 31 mars 2011

Spring!

Nu är första programmet i luften. http://www.svd.se/sport/spring/
Just nu kan mitt jobbliv inte vara bättre att göra tv av löpning är en fröjd. Att umgås. Ha möten springandes. Jodå, det är kul på jobbet.
Kom gärna med feedback om ni tittat på programmet.

lördag 26 mars 2011

Löken var nära att få övertaget

För er som inte gjort lumpen kanske inte vet vad en lök är, en snubbe som hellre sitter och dricker kaffe, äter limpmackor med korv, i en uppvärmd bandvagn än att ligga ute i busken med vita blixten (träskidor) på fötterna.

I dag så fick jag ett ryck och gjorde premiär i att springa till jobbet från huset och hem igen. Det är ca 8 kilometer, en perfekt längd för mig, tar ca 40 min. Trots att jag ligger efter med träningen på alla sätt så var det nära att jag hoppade på en tunnelbana efter 2 K på hemvägen. Hur kan det vara så? Jag älskar verkligen att springa men tryckte på i en uppförsbacke och drog på mig lite syra, direkt så vaknade löken i mig och sa att jag hade nog väldigt ont i foten som jag trampade snett med på vägen in. Det vad nog bäst att hoppa av detta pass - för säkerhetsskull, så du inte skadar dig. Men efter en lätt temposänkning och att pannbenet fått säga sitt så var jag i alla fall på väg förbi Kristinebergs T-bana och över bron mot Alvik, där framme hade pannbenet tagit över helt och jag kände att löpsteget och andningen fungerade bra så jag provade att trycka på lite igen. 6e kilometern gick på 3'45(!) Bra pass både fysiskt och framför allt mentalt.

fredag 18 mars 2011

Supertusingar


Hela Krippans IP var proppad med snö så lite lätt besviken så höll jag på att ställa in dagens intervaller när jag kom på att jag kan ju faktiskt göra dom runt Kungsholmen, så istället för länder, stege 100-200-300-400m blev det 24 -48-72-96 sek. Tre tusingar blev det och kändes lagom för att vara första intervallpasset på länge.
Skorna då? Fantastiska! Lätta och sitter som en smäck.

Ni vet känslan




Superlätta racingskor. Adidas adios. Utprovade på Löplabbets racingbutik på Kungsgatan. Nu står dom och väntar på att bli rastade på Krippans Ip.
Supertusingar står på schemat.

onsdag 16 mars 2011

Knäckt på långpasset

Hjärnan och kroppen är två helt olika saker. I går ville hjärnan mer än var kroppen pallade.

Var extremt taggad för ett långpass (som jag inte gjort sen julas, om man räknar 17K som långpass) 30K med fartökning 5 K.
Inte så mycket att säga om passet, det var väldigt fint väder och trevligt att springa den första 21K. Sen blev det mörkt och kallt. Efter 23K gjorde jag en fartökning. Sju minuter senare stod jag med kramp i båda låren. Var tvungen att vända till Alvik och ta t-banan hem. Gick och la mig, mådde illa, åt en avocado och somnade.

tisdag 8 mars 2011

Nytt PB!

Milen på 46:57! Det är 1:21 bättre än mitt gamla pb som jag gjorde på tävling. Dagens resultat var på en egen snabbdistans alena. Hur kunde detta hända? Inte vet jag, jag har ju legat väldigt lågt med träning och har på sin höjd varit ett långpass i snigelfart.

Denna vecka är jag i Portugal och jobbar. Kombinerar detta med löpning, helt perfekt. Förutom att jag varit förkyld. Men lyckades hänga på milen på 49 min för två dagar sen och blev lite nyfiken på vad tiden blev om jag tryckte på lite. Min kondition är usel så att jag fixade ett PB kan jag endast se som att min nya löpteknik är effektivare än tidigare. Och jag låg inte på max heller.


- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 4 mars 2011

Utmaning: Hur mycket Prefontaine är du?




Jag hade lite att göra en dag, då blev det så här.
Lägg upp din bild på hur lik du är Prefontaine eller någon annan skön löpare. Länka i kommentaren.

fredag 18 februari 2011

Hur var det att träna med Erwan Le Corre?



Erwan Le Corre en levande legend. Det kändes väldigt stort förra helgen, att jag var en av några få som lyckats få en plats på denna workshop. När jag mötte honom i morse så slog det mig att han var mycket mindre och spädare än vad jag hade föreställt mig. Många bilder på honom är tagna i grodperspektiv så det gör väl sitt. Men tro inte att jag var besviken av det tvärt om jag kan faktiskt säga att Erwan är min målbild av hur man ska se ut och gärna leva. Inga onödiga tunga muskler, inget fett heller för den delen. Om jag ska fortsätta med beskrivningen av honom så finns det något väldigt levande i hans blick, aktiv och närvarande. Hela hans närvaro kunde kännas i rummet en känsla som jag fått också när jag har träffat stora musikaliska superstjärnor.

Ja, det låter väl redan som att jag är helt såld.

Dagen började med upprop och presentation av alla som var med. Många har triatlon , orientering, klättring och löpning som bakgrund. Man kan väl kort säga att alla var väldigt vältränade.

Erwan fortsätter sen att berätta om sin filosofi om vad Mov Nat är för något. Det handlar om att kontrollera alla basala rörelser som vi har via DNA blivit programmerade till att kunna. Som att krypa, springa, hoppa, klättra, simma med mera, rörelser som vi lär av oss själva. Att utöva Yoga är inget som kommer naturligt, det måste man lära sig via en instruktör.


Men det finns också ett syfte till att man ska kunna rörelserna, för att kunna rädda sig själv. Och det kan man ju lugnt säga att det är inget som man i det vardagliga livet behöver oroa sig över. Nu kan man ju leva i soffan framför TVn eller datorn och beställa hämtmat via sin smartphone. Man klarar sig rätt bra utan att behöva hoppa, springa eller klättra. Att vara fit för att kunna rädda livet på sig själv är väl inte något avgörande argument för min egen del när det gäller detta, att leva hälsosamt och få funktionell träning som ger en frisk och stark kropp ger ett välbefinnande som också är en stark drivkraft. Att få känna sig stark och smidigt varje dag är ju svårt att slå. Och visst kan man hamna i en situation som är farlig då det är bra att kunna fly eller göra en undanmanöver.

Under första dagen så får vi lära oss att känna gravitationen och hur vi ska förhålla oss till den, hur man gör en situp 100 ggr (lätt, genom att gunga upp i ställer för att sega långsamt upp).

Efter lunchen så gick vi igenom ett antal olika rörelser som gå med låg hållning, åla med hjälp av axlarna en massa nya saker. Jag är ännu inte helt säker på vad jag ska ha dessa kunskaper till…

Men balansövningarna var lätt att förstå och här har jag lärt mig massor. Hur man ska tänka när man går balansgång, huvudet ska vara rakt fram och man ska känna med foten utan att titta. När man fick flyt i detta fick man en väldigt skön känsla.

Sen kom vi in på avsnittet hoppa. Vi fick hoppa jämfota hopp och lära och att landa rätt. Det gick ett sus i gruppen när Erwan gjorde ett hopp, han hoppade över två banor (på en inomhusbana) vet inte hur långt det är men det var långt. Senare hoppade han jämfota rakt upp på en plint, säkert 1,30 hög. Imponerande.

Det som jag visste skulle komma upp på agendan var att klättra upp på en stång och häva sig upp för att hamna sittandes gränsle över stången. När Erwan visade hur man skulle göra så var det som ren magi, det såg löjligt enkelt ut och jag visste redan då att jag inte skulle klara av det, dessutom var stången ca 2,5 meter upp så om man mot förmodan skulle komma upp så skulle jag få svindel och ramla ner. Alla fick prova men det fanns en barr som var lägre som jag testade på och lyckades på något sätt komma upp på den med samma teknik. Men den höga stången var ett big no no. Senare på dagen så tränande vi i mindre grupper och då kom vill tillbaka till den höga stången och då vågade jag faktiskt prova, jag lyckades inte men jag var i alla fall uppe och testade. Får väl se det som att jag har lite utvecklingspotential.

Jag har klättrat rakt uppför en byggstolpe! Det hade jag inte en aning om att jag kunde. Häftigt! Jag har klättrat uppför en smal stålstolpe, fortfarande förvånad över mig själv, hur kunde jag det? Jo, genom att använda gravitationen på rätt sätt. Turligt vis så ha jag tränat lite styrka i armar och rygg för jag har ju fattat att det kan komma till pass. Nu vet jag att jag behöver lite mer styrka. Och det är det som vi ska få lära oss i morgon.

Dag 2:

Jodå, lite träningvärk hade jag. Men en helt ny typ, det var som ett skal runt benen som värkte, inte de stora musklerna utan de små som håller ihop allt känns det.

Inte mycket snack av Erwan innan vi satte igång med uppvärmning, många rörelser nära marken.

Efter det fick vi lära oss att kasta effektivt. Flera gånger under workshopen så skrattade jag år mig själv för att jag blev så förvånad att jag kunde göra något som jag inte visste att jag kunde. Till exempel stod vi i par och kastade en pinne (typ en Piasavakvast) till varandra, fram och tillbaka. Sen säger Erwan att vi inte ska titta på vad vi gör utan att vrida bort huvudet. Och visst kunde jag ta emot pinnen bara genom att skymta den genom ögonvrån! Shit jag kände mig som Luke Skyewalker, det var något extra.

Sen drog vi ut och sprang i skogen, fick bära varandra. Kom fram till en samling stockar, givetvis skulle vi lyfta dom. Visste inte att jag kunde bära stora stockar på axeln.

Några jag träffat har ifrågasatt varför man ska kunna hålla på och hoppa och bära stockar. Ja, varför? Men i mitt fall så är det inte så dumt eftersom jag har lite skog på min mark i stugan och om jag kan flytta på stockar i stället för att springa och bära små klabbar så är jag ju mycket med effektiv J

Nä, det handlar om ett mindset att veta vad man vill göra och gå mot det hållet. Det här handlar om Zen eller någon annan holistisk livssyn, något som jag alltid har tangerat i mitt liv utan att följt till hundra procent. Men det är faktiskt helt omöjligt att värja sig mot Erwans starka persona, han har något som ingen annan av oss i gruppen har, men det går inte att sätta fingret på det. Närvaron och blicken är extremt levande, många som jag pratade sa samma sak. En grundläggande tes som jag använder mig av är att se med sunt förnuft hur den personen som leder en verksamhet eller organisation ser ut och lever. Ser han glad, frisk, stressad eller sjuk ut? Ger han ett positivt intryck så finns ju chansen att dennes levnads väg är livsbejakande. Men det finns faktiskt ganska många gånger som jag träffat folk som försökt övertyga mig om att deras väg är den bästa men har inte haft en så bra karma.



Här står jag med en stock på axeln.


Erwan i bara t-skirt och shorts, sju grader kallt. Det gäller bara att omfamna kylan om man är Mov Nat.

En annan lektion som vi fick var att det gäller att omfamna saker som gör ont osv. Det visade Erwan genom att spinga ut i 7 graders kyla i shorts och en hoodietröja. Vi andra var påpälsade till max. Det skumma var att det såg inte ut som att kylan bet på Erwan, han såg helt oberörd ut. Men senare så berättade han att han hade fryst ordentligt om fötterna och hade gjort illa sig i händerna när han hade provat att lyfta en väldigt tung stock. Men han menar att om vi bara tar det som en gåva, att kroppen kommer att kunna hantera denna situation bättre nästa gång.

video

På eftermiddagen så övade vi simning och andning. Vi tränade mycket på att ligga rätt vattnet, jag lärde mig mycket att denna del. Jag har aldrig fått instruktioner inom simning och det var fantastiskt att känna att man hittar ett helt nytt läge i vattnet och kunna känna sig mer självsäker i vattnet. En annan sak som gör det hela mycket roligare är att Erwan tycker att tekniken är det viktigaste, farten kommer i andra hand. Helt i min stil, ska man göra något så ska det vara rätt.

Jag hade ju utlovat en predikan efter helgen, ja, är det det? Vad som är mest spännande är att jag har lärt mig så mycket om enkla rörelser som är viktiga för balans och kroppskontroll. Det kommer jag ta med mig, jag har nog flyttat mina fokus lite från bara måltider på lopp till att även kunna känna njutning i att göra en rörelse som känns rätt och i balans. Men jag är fortfarande inte färdig med att kapa tider på distanser, även om jag har fått upp ögonen för andra rörelser än att sätta det ena benet framför det andra.

torsdag 10 februari 2011

Läskigt i helgen

Jag har gjort något som jag hoppas att jag inte ångrar, jag har anmält mig till en 2 dagars workshop med Erwan Le Corre
Tillsammans med Ultraman Champion Jonas Colting ska jag tillsammans med 24 andra deltagare lära oss att röra oss naturligt.
Ärligt talat så ser jag inte fram emot detta, jag är mest rädd för att jag har hoppat på något som jag inte passar för. Att alla andra är grymma. Men å andra sidan står det i anmälan - The workshop is open to all fitness levels.

Varför utsätter jag mig då för detta, jo jag tror faktiskt att jag kommer att utvecklas som löpare - förhoppningsvis även som människa. Jag är van i jobbet att utsättas för svåra och nya utmaningar men sällan att jag utsätter mig själv för detta. Jag har för länge sedan skrivit ett citat som jag gillar fortfarande - De stora skämmande hindren man hoppar över ser så små och obetydliga ut i backspegeln. (ja jag vet att man inte har backspegel på sig när man hoppar).

Kommer jag att predika efter helgen? Ja.

tisdag 1 februari 2011

Otur

Tråkigt att efter en sjukt intensiv period med jobb och flytt till hus så råkade min bedårande dotter tappa en tung skål på min fot. Nu har jag tid för att springa men tror att något är sprucket i foten.




Signe - snabb som vinden

måndag 10 januari 2011

Balsam för magen

Om man är som jag en ambitiös egenföretagare som periodvis behöver arbeta väldigt mycket har jag nu fått ett ovärderligt verktyg till min verktygslåda - löpning.

Att bolla med fem stora projekt samtidigt som dessvärre har nästan deadline samtidigt då kan det bli lite rörigt i skallen och oroligt i magen. Att då få kliva ut på trottoaren och långsamt långsamt jogga och bara få njuta av löpningen, är faktiskt ovärderligt. Kommer hem dricker lite blåbärssoppa och går och lägger sig.
Redo för en vecka på fältet!