Löpning på riktigt

I går bestämde jag mig sent att jag skulle ut och springa, förutsättningarna var ganska lågt ställda men jag ville i alla fall vara ut minst en timma. Efter ett par kilometrar så insåg jag att jag ville testa lite tempo, men inte göra ett allt för jobbigt pass, så det blev lite fartlek.

Det är cirka ett år sen som jag la om mitt steg till framfotalöpning, japp, man kan faktiskt bara bestämma sig för att ändra sin stil och i går så fattade jag varför jag har gjort det... Jag kunde hålla väldigt högt tempo när jag sprang i lätt utförslöpor, lätt på foten. Trots att jag gick långa sträckor, knöt om tajtsen och fixade med skorna, så snittade jag 5,40/K. Men det bästa var ändå känslan och när jag sen försökte att sova kunde jag bara tänka på mitt pass, som hade gått så bra. 

Senaste året har det inte varit så seriös konditionsträning, men den träning jag gjort har jag fokuserat på att hålla en bra teknik. Och jag känner att det har gett resultat, nu ska jag satsa på lite mer fart och kontition så ska jag nog lyckas med ett PB på maran till våren.