fredag 18 februari 2011

Hur var det att träna med Erwan Le Corre?



Erwan Le Corre en levande legend. Det kändes väldigt stort förra helgen, att jag var en av några få som lyckats få en plats på denna workshop. När jag mötte honom i morse så slog det mig att han var mycket mindre och spädare än vad jag hade föreställt mig. Många bilder på honom är tagna i grodperspektiv så det gör väl sitt. Men tro inte att jag var besviken av det tvärt om jag kan faktiskt säga att Erwan är min målbild av hur man ska se ut och gärna leva. Inga onödiga tunga muskler, inget fett heller för den delen. Om jag ska fortsätta med beskrivningen av honom så finns det något väldigt levande i hans blick, aktiv och närvarande. Hela hans närvaro kunde kännas i rummet en känsla som jag fått också när jag har träffat stora musikaliska superstjärnor.

Ja, det låter väl redan som att jag är helt såld.

Dagen började med upprop och presentation av alla som var med. Många har triatlon , orientering, klättring och löpning som bakgrund. Man kan väl kort säga att alla var väldigt vältränade.

Erwan fortsätter sen att berätta om sin filosofi om vad Mov Nat är för något. Det handlar om att kontrollera alla basala rörelser som vi har via DNA blivit programmerade till att kunna. Som att krypa, springa, hoppa, klättra, simma med mera, rörelser som vi lär av oss själva. Att utöva Yoga är inget som kommer naturligt, det måste man lära sig via en instruktör.


Men det finns också ett syfte till att man ska kunna rörelserna, för att kunna rädda sig själv. Och det kan man ju lugnt säga att det är inget som man i det vardagliga livet behöver oroa sig över. Nu kan man ju leva i soffan framför TVn eller datorn och beställa hämtmat via sin smartphone. Man klarar sig rätt bra utan att behöva hoppa, springa eller klättra. Att vara fit för att kunna rädda livet på sig själv är väl inte något avgörande argument för min egen del när det gäller detta, att leva hälsosamt och få funktionell träning som ger en frisk och stark kropp ger ett välbefinnande som också är en stark drivkraft. Att få känna sig stark och smidigt varje dag är ju svårt att slå. Och visst kan man hamna i en situation som är farlig då det är bra att kunna fly eller göra en undanmanöver.

Under första dagen så får vi lära oss att känna gravitationen och hur vi ska förhålla oss till den, hur man gör en situp 100 ggr (lätt, genom att gunga upp i ställer för att sega långsamt upp).

Efter lunchen så gick vi igenom ett antal olika rörelser som gå med låg hållning, åla med hjälp av axlarna en massa nya saker. Jag är ännu inte helt säker på vad jag ska ha dessa kunskaper till…

Men balansövningarna var lätt att förstå och här har jag lärt mig massor. Hur man ska tänka när man går balansgång, huvudet ska vara rakt fram och man ska känna med foten utan att titta. När man fick flyt i detta fick man en väldigt skön känsla.

Sen kom vi in på avsnittet hoppa. Vi fick hoppa jämfota hopp och lära och att landa rätt. Det gick ett sus i gruppen när Erwan gjorde ett hopp, han hoppade över två banor (på en inomhusbana) vet inte hur långt det är men det var långt. Senare hoppade han jämfota rakt upp på en plint, säkert 1,30 hög. Imponerande.

Det som jag visste skulle komma upp på agendan var att klättra upp på en stång och häva sig upp för att hamna sittandes gränsle över stången. När Erwan visade hur man skulle göra så var det som ren magi, det såg löjligt enkelt ut och jag visste redan då att jag inte skulle klara av det, dessutom var stången ca 2,5 meter upp så om man mot förmodan skulle komma upp så skulle jag få svindel och ramla ner. Alla fick prova men det fanns en barr som var lägre som jag testade på och lyckades på något sätt komma upp på den med samma teknik. Men den höga stången var ett big no no. Senare på dagen så tränande vi i mindre grupper och då kom vill tillbaka till den höga stången och då vågade jag faktiskt prova, jag lyckades inte men jag var i alla fall uppe och testade. Får väl se det som att jag har lite utvecklingspotential.

Jag har klättrat rakt uppför en byggstolpe! Det hade jag inte en aning om att jag kunde. Häftigt! Jag har klättrat uppför en smal stålstolpe, fortfarande förvånad över mig själv, hur kunde jag det? Jo, genom att använda gravitationen på rätt sätt. Turligt vis så ha jag tränat lite styrka i armar och rygg för jag har ju fattat att det kan komma till pass. Nu vet jag att jag behöver lite mer styrka. Och det är det som vi ska få lära oss i morgon.

Dag 2:

Jodå, lite träningvärk hade jag. Men en helt ny typ, det var som ett skal runt benen som värkte, inte de stora musklerna utan de små som håller ihop allt känns det.

Inte mycket snack av Erwan innan vi satte igång med uppvärmning, många rörelser nära marken.

Efter det fick vi lära oss att kasta effektivt. Flera gånger under workshopen så skrattade jag år mig själv för att jag blev så förvånad att jag kunde göra något som jag inte visste att jag kunde. Till exempel stod vi i par och kastade en pinne (typ en Piasavakvast) till varandra, fram och tillbaka. Sen säger Erwan att vi inte ska titta på vad vi gör utan att vrida bort huvudet. Och visst kunde jag ta emot pinnen bara genom att skymta den genom ögonvrån! Shit jag kände mig som Luke Skyewalker, det var något extra.

Sen drog vi ut och sprang i skogen, fick bära varandra. Kom fram till en samling stockar, givetvis skulle vi lyfta dom. Visste inte att jag kunde bära stora stockar på axeln.

Några jag träffat har ifrågasatt varför man ska kunna hålla på och hoppa och bära stockar. Ja, varför? Men i mitt fall så är det inte så dumt eftersom jag har lite skog på min mark i stugan och om jag kan flytta på stockar i stället för att springa och bära små klabbar så är jag ju mycket med effektiv J

Nä, det handlar om ett mindset att veta vad man vill göra och gå mot det hållet. Det här handlar om Zen eller någon annan holistisk livssyn, något som jag alltid har tangerat i mitt liv utan att följt till hundra procent. Men det är faktiskt helt omöjligt att värja sig mot Erwans starka persona, han har något som ingen annan av oss i gruppen har, men det går inte att sätta fingret på det. Närvaron och blicken är extremt levande, många som jag pratade sa samma sak. En grundläggande tes som jag använder mig av är att se med sunt förnuft hur den personen som leder en verksamhet eller organisation ser ut och lever. Ser han glad, frisk, stressad eller sjuk ut? Ger han ett positivt intryck så finns ju chansen att dennes levnads väg är livsbejakande. Men det finns faktiskt ganska många gånger som jag träffat folk som försökt övertyga mig om att deras väg är den bästa men har inte haft en så bra karma.



Här står jag med en stock på axeln.


Erwan i bara t-skirt och shorts, sju grader kallt. Det gäller bara att omfamna kylan om man är Mov Nat.

En annan lektion som vi fick var att det gäller att omfamna saker som gör ont osv. Det visade Erwan genom att spinga ut i 7 graders kyla i shorts och en hoodietröja. Vi andra var påpälsade till max. Det skumma var att det såg inte ut som att kylan bet på Erwan, han såg helt oberörd ut. Men senare så berättade han att han hade fryst ordentligt om fötterna och hade gjort illa sig i händerna när han hade provat att lyfta en väldigt tung stock. Men han menar att om vi bara tar det som en gåva, att kroppen kommer att kunna hantera denna situation bättre nästa gång.

På eftermiddagen så övade vi simning och andning. Vi tränade mycket på att ligga rätt vattnet, jag lärde mig mycket att denna del. Jag har aldrig fått instruktioner inom simning och det var fantastiskt att känna att man hittar ett helt nytt läge i vattnet och kunna känna sig mer självsäker i vattnet. En annan sak som gör det hela mycket roligare är att Erwan tycker att tekniken är det viktigaste, farten kommer i andra hand. Helt i min stil, ska man göra något så ska det vara rätt.

Jag hade ju utlovat en predikan efter helgen, ja, är det det? Vad som är mest spännande är att jag har lärt mig så mycket om enkla rörelser som är viktiga för balans och kroppskontroll. Det kommer jag ta med mig, jag har nog flyttat mina fokus lite från bara måltider på lopp till att även kunna känna njutning i att göra en rörelse som känns rätt och i balans. Men jag är fortfarande inte färdig med att kapa tider på distanser, även om jag har fått upp ögonen för andra rörelser än att sätta det ena benet framför det andra.

torsdag 10 februari 2011

Läskigt i helgen

Jag har gjort något som jag hoppas att jag inte ångrar, jag har anmält mig till en 2 dagars workshop med Erwan Le Corre
Tillsammans med Ultraman Champion Jonas Colting ska jag tillsammans med 24 andra deltagare lära oss att röra oss naturligt.
Ärligt talat så ser jag inte fram emot detta, jag är mest rädd för att jag har hoppat på något som jag inte passar för. Att alla andra är grymma. Men å andra sidan står det i anmälan - The workshop is open to all fitness levels.

Varför utsätter jag mig då för detta, jo jag tror faktiskt att jag kommer att utvecklas som löpare - förhoppningsvis även som människa. Jag är van i jobbet att utsättas för svåra och nya utmaningar men sällan att jag utsätter mig själv för detta. Jag har för länge sedan skrivit ett citat som jag gillar fortfarande - De stora skämmande hindren man hoppar över ser så små och obetydliga ut i backspegeln. (ja jag vet att man inte har backspegel på sig när man hoppar).

Kommer jag att predika efter helgen? Ja.

tisdag 1 februari 2011

Otur

Tråkigt att efter en sjukt intensiv period med jobb och flytt till hus så råkade min bedårande dotter tappa en tung skål på min fot. Nu har jag tid för att springa men tror att något är sprucket i foten.




Signe - snabb som vinden