tisdag 30 september 2008

Stockholm Halvmarathon

Hittade lite bilder på nätet och måste självklart publicera dom. Jag skrev aldrig heller någon detaljerad rapport från loppet. Jag antar att luften gick ur mig lite efter halvmaran.

Min vän och kollega, Daniel såg ut så här:




Jag var placerad i sista startled, F, för jag hade inga tidigare lopp att stoltsera med. Lyckades drafta upp mig ett led, för att jag sa att jag siktade på en tid under 2 timmar.
Precis innan starten så tyckte jag att jag hade något under foten i skon, jag var tvungen att knyta upp skon och kolla... nej det var ingenting där. Orutinerat. Och nu hade jag tappat min hyfsade bra placering i ledet. När starten gick så stod jag sist och jag väntade ut alla så att jag skulle få en bra och snabb start. Det kändes lite skumt att loppet hade startad men där stod jag och softade.
Väl över startlinjen så var jag igång och hade ett bra pace. Hittade en rygg på en en proffsig tjej med Stockholm Marathon training-tröja. Min stora oro var att jag skulle få mjölksyra vid Vasaparken, men det gick bara bra och i utförslöpningen låg jag och snittade 4-nånting tider, jag blev förvånad att det gick så bra.

Då sände jag en tanke till min vän Jögga och funderade på hur han kände sig:


5 km 0.27.02 snitttid 5.24/km

Första hejaropet kom efter fem kilometer, Anders stod med sin svärfar och ropade, det gjorde att jag höjde tempot och gjorde ett ryck, svårt bara att klämma sig förbi alla rumpor och magar i olika former på den smala gångvägen.
Jag såg knappt några kilometermarkeringar förrän 10K.

10 km 0.54.37 snitttid 5.31/km

Nu börjar det att kännas att jag har hållit ett mycket högre tempo än vad jag tidigare trodde att jag skulle kunna hålla, min klocka visar 5,20-pace. Då smäller hungern till, jag blir så hungrig att det knorrar och smäller i magen. Tror du att jag blir glad när jag ser att det står superduktiga funktionärer med skalade bananer som jag får... mums.


Vid 13K stod min fru med dryck till mig, jag kände mig som en Kenyansk marathonlöpare som har sig efter stall med sig med egen specialblandad dryck. Det var väldigt härligt att få se henne och min son Sixten som väntade ihärdigt och hejade på mig i regnet.


Nu var jag laddad med energi och jag hade gjort mer än hälften av loppet, så när jag får syn på en fotograf så smilar jag så klart:




Södermälarstrand är inte favorit sträckan men jag ogillar den inte, som många andra löpare... men när jag kommit halvägs känner jag en stark odör av bajs, tänker att det är några läckande bajamajor men när jag lyfter blicken ser jag en man framför mig med lite brunt här och var... Jag byter sida och lägger in en högre växel.

15 km 1.21.58 snittid 5.28/km

Nu väntade söder och stigningarna som jag inte hade koll på, hade hade sprungit stora delar av banan men denna del var helt blank. Längre uppförsbacke hade jag inte sprungit i, den var inte så brant... men lång. Efter att jag klarade backen med att jag märkte att jag sprungit om flera personer och fortfarande var andningen under kontroll, pulsen var OK, ingen mjölksyra, men benen hade ont inte vana att få styra fram min kropp i denna höga fart. Någon stans här på söder kände jag att det här är ju kul (relativt), jag lever, jag kommer att klara något som jag aldrig trodde jag skulle göra, jag bestämde mig i detta ögonblick att jag ska springa Stockholm Marathon. Sen försökte jag att öka farten, som jag oundvikligen hade långsamt tappat i uppförsbackarna på söder. Sista biten var plågsam, vi 20K slängde jag upp armarna för speakern som nämde mitt namn och jag fick lite mer energi.

20 km 1.49.42 27.44 snittpace 5.32/km

Upploppet var nära och jag hade krafter kvar, jag gjorde en supersnabb avslutning, kastade mig fram på kanten, förbi mållinjen. Chockad av smärtan i benen och kroppen stod jag darrande och gjorde ingenting, tänkte ingenting, men kände en otrolig lycka... för jag visste att jag hade klarat mitt mål att springa halvmaran under 2 timmar.

Mål 1.55.41 5.59 snittpace 5.27/km

söndag 21 september 2008

Soft vecka med ett bra långpass

Veckan har varit lugn med endast två pass. Ett morgonpass på 7K och idag var jag ute i 20K, kändes toppen.
Just nu så har jag inget direkt mål så jag vill bara hålla mig i form och senare försöka bygga styrka och speed. 20K är mitt längsta träningspass och det var en jobbigare bana än vad jag trodde när jag tittade på kartan i går. Sprang via sumpan, Bromma och när jag kom till Äppelviken så var jag inte beredd på 4 superstora backar som verkligen höjde pulsen. Tycker att det kändes bra att få ta i lite efter 13-14K, vet inte äm det är ett bra träningsupplägg men nu känner jag att benen har fått jobba och det är väl bra.
Blev lite chockad när jag kom hem och kollade maxpuls 104%/194 en ökning från 185 som jag tidigare hade haft. Det lät helt otroligt men jag trodde att det var så, ända tills jag såg att maxpulsen var från första kilometern vilket också betydde att det måste ha blivit något fel och jag har inte mer än 185 i max.

torsdag 18 september 2008

Jobbigt pass...

Varför blir det aldrig lättare att springa, nu har jag hålit i gång i drygt ett år med ett aktivt liv med fokus på löpning.
I morse var jag ute och skulle ta ett soft pass på 6K och bara njuta i lungt tempo. Men fick jag ett soft pass, nej ett långsamt och tungt pass blev det.
Tråkigt att inte har något lopp eller träning att se fram emot.

Jag delar med mig av en vårdikt som jag skrev när jag var 12 år:

röken från fabriken
gör mig så besviken
träden är kala
skorna är hala
sämre väder kan det inte bli

tisdag 16 september 2008

måndag 15 september 2008

PB på milen av bara farten

Jag glider vidare på min toppform efter halvmaran. I söndags hade Jögga att ställa upp i Umemaran, för att kolla formen...
Jag har alltid haft en dröm att kunna springa under 50 minuter, och jag hade tänkt att om jag tränade mycket intervaller innan Hässelbyloppet kanske jag skulle kunna klara sub 50.
Men nu var alltså läget att jag skulle springa milen en vecka efter att jag sprungit halvmaran(första gången).
Vi har varit uppe i Borgafjäll sen torsdags, flugfiske, mat, whisky, stöveltramp på myrar, myggfritt och perfekt fiskeväder mulet med lite solglimtar då och då. På söndagsmorgonen bar det av mot Umeå, väl framme anmälde vi oss och insåg att det var ganska kallt, 11 C och mulet.
Efter uppvärminingen insåg jag ändå att jag kunde springa i långärmad tröja och tajts (hade tänkt att springa i jacka också). Jag hade ingen aning om hur min form var, hade inte sprungit en meter sen halvmaran, men jag tror att vandringarna längs de norrländska älvarna hade gett en del lågintensiv träning.

Jag hade taktiken klar inför loppet: Gå ut i ett lågt tempo 5.10 första kilometern, sedan snitta på 5.00 fram till 5K. Efter halva loppet...Ge gärnet!

Så här blev loppet: Ställde mig långt bak i starten, bara 180 startande och alla såg mycket proffsiga ut. Starten small och jag drig på, efter första kilometern klockade 4,40! Shit, vilket högt tempo, ingenting som jag har hållit tidigare. Men när jag kännde efter så tyckte jag att allt var ok, så jag höll kvar tempot och hängde på. Under andra kilometern siktade jag en tjej 30 meter längre fram, som höll ett tempo som jag hoppades att hålla, jag sprang i kapp henne och försökte hänga på... Klockade andra kilometern på 4,30, tänkte bara att det här får hålla så länge det håller. För mina bästa tider på ett 7K testlopp ligger på 5,10-tempo i snitt, och det här var ju något helt annat...
Efter 4K var jag tvungen att släppa några meter, men jag kunde hålla 4,50-tempo.
Vid 6K gjorde jag en bra väskekontroll och kom i kapp tjejen och en klunga.
Nu insåg jag att jag hade sprungit mer än halva loppet på sub 5.00 tempo och jag borde klara milen under 50 minuter, om inget oväntat händer... Jag sprang om flera med låga nummer som hade kramp, sträckning vad vet jag mer.
Nu var det tungt så fort det var lite uppför så tappade jag fart, men med hjälp av att korta steglängden och öka min kadens lyckades jag hålla farten uppe, samtidigt som jag ignorerade mjölksyran som pumpade runt i kroppen. En funktionär ropade till mig nu är det bara 300 meter kvar, och då maxade jag. Kom in på tiden 48,17 gissa om jag var nöjd, det var ett hårt jobb men det var värt det. Nu får jag skriva in ett nytt PB i min träningsdagbok.
Maxpuls 183 (98%) snittpuls 177 (96%) Snittpace 4,49!

Svettiga och utan stretch (figgamannen har sagt att det är bortkastad tid) satte vi oss i bilen och begav oss hem till Övik.

onsdag 10 september 2008

På löpfronten intet nytt

Vilar fortfarande... Om jag hinner i morgon så ska jag ta ett kort pass innan jag sätter mig på flyget till norrland, där Jögga möter mig och vi ska bila upp till Borgafjäll, någonstans längs vägen kommer jag att stänga av mobilen och möta tystnaden i fjällen.
Jag har fått resan i present av min fru (vilken superfru jag har!) och det ska bli flugfiske, goda middagar och avslutningsvis Umemilen på söndag. Upplägget inför milen blir nog bara lite lugna pass.
(har fått några grymma tips var man hittar grov öring he he)

Bilar!


Nu längtar jag till fjällen.

lördag 6 september 2008

JAG KROSSADE MITT MÅL!

Jag kan bara säga att jag är supernöjd! Jag skulle klara halvmaran på 2 timmar och sprang in på 1:55:41! Vilket gör en snitt tid på 5:19 (måltid 5:40)

Nu ska vi ut och fira på restaurang Rött, i allafall jag Marathonfarsan ska dricka gravöl säger han.

Dagen i bilder:




Detaljer kommer i morgon!
1:55:41 shit vad jag är nöjd...

torsdag 4 september 2008

Eureka!



Nu finns alla mina älsklingar i min lägenhet i tryggt förvar.
Nu kan jag sova.
God natt!

onsdag 3 september 2008

Förberedelsepanik!

Jag är inte en människa som har levt mitt liv med ordning och reda, men jag gillar det... ordning och reda alltså. Så, jag strävar att leva mitt vuxna liv med att veta var jag har saker och så.
Mina träningsprylar är jag mycket rädd om och vårdar ömt, men senaste veckan verkar det som jag har tappat hjärnan.
Jag vet inte var jag har min pulsklocka! Jag har letat överallt. Och när jag skulle ut på mitt pass i kväll så hittar jag inte mina skor! Dom har jag glömt i stugan. Fick gräva fram ett par sunkiga gamla skor och ge mig ut, lite orolig att skorna skulle göra illa fötterna.
Skorna och klockan är mina käraste löparprylar och jag har slarvat bort dom. Får sticka iväg till stugan i morgon kväll, det finns en teoretisk chans att klockan är där också men jag tror inte det.
Frågan är om man har ett grundläge när det gäller ordning och reda, som man inte kan påverka, det känns lite sunkigt, men det kunde ha varit värre... jag är faktiskt frisk trots en bacilltornadon jag mötte igår.


Jag och Mika med våra söner på väg till simskola. (se vad kläderna hänger på mig, måste bero på min senaste viktnedgång.


För att spinna vidare på min nyvunna bacillskräck så tag jag med min 2,5åriga son på simskola, det var kul tyckte både han och jag, ända tills jag kommer på mig själv att jag gör som alla andra och bubblar vatten med munnen... shit vad äkligt! Vad kan det vara i simskolevattnet. Hmmm. lite kiss, snor, (bajs?), hudavlagringar och massor med bacilusker. Kännde mig lite sjuk direkt efter att jag kom på det, men är lite bättre nu. typ frisk.

Respect!

tisdag 2 september 2008

Hypokondriker

Eftersom jag följer råd av mer rutinerade löpare så har jag dragit ner på träningen för att vila mig i form. Då kan man ju ägna sig åt att tänka en del på andra saker än löpning tillexempel att bli förkyld och alla baciller som finns omkring en.
I kväll så utspelade sig ett drama i Hollywoodklass när jag skulle storhandla på prisextra. När jag skulle betala så satt där en tjej, med blodsprängda ögon, ansiktet uppsvullet, halsduk och hostade, snörvlade och nös. Det var en fruktansvärd bacill-tornado som svepte över hela kassaområdet, och jag hade redan lagt upp halva vagnen på bandet innan jag hade upptäck denna bacillhärd i form av en kassörska som verkligen borde vara hemma och inte i en matbutik. Jag kände direkt en svullnad i halsen, ont i bihålorna och lite febersvallningar. Kan inkubationstiden vara typ tio sekunder?
Utan att andas packade jag varorna och betalade. Hade bara en tanke på vägen hem, inte klia ögat, inte klia näsan, inte.
Obeskrivligt skönt att få tvätta händerna när jag kom hem, tvättade en gång till efter att jag packat in allt i kylen.

/fredde

måndag 1 september 2008

Nice!

Om man vaknar och rullar upp gradinen och får se en solig backe med en sjö längst ned, då kan man inte må annat än bra.
Efter frukost så drog jag på mig träningskläderna och stack iväg. Milspåret som gällde i dag men med 2 K uppvärning, 7K medeldistans och 1 K nerjogg. Jag hade tyvärr glömt min klocka hemma i stan så jag var tvungen att springa lite på känn. Men jag börjar att känna en viss erfarenhet av mina tider och pulsintervall så det känndes helt ok att köra utan klockan.
Jag hade tänkt att stretcha lite efteruppvämningen men efter 2K var jag så taggad att dra på att jag inte ville/hade tid att stanna och böja på kroppen. Milspåret som jag springer i stugan är lite småbackig och jag blev otroligt förvånad att jag nästan flög fram i uppförsbackarna, det kändes så i alla fall, bra uppladdning inför halvmaran. Passet avslutades med en jättebacke på ca 400meter (väldigt brant, uppför) Jag fixade den utan alltför mycket mjölksyra och kunde plana ut den sista kilometern i ett skönt lyckorus.

Nu är frågan vad som är bästa uppladdningen för mig denna vecka...