måndag 15 september 2008

PB på milen av bara farten

Jag glider vidare på min toppform efter halvmaran. I söndags hade Jögga att ställa upp i Umemaran, för att kolla formen...
Jag har alltid haft en dröm att kunna springa under 50 minuter, och jag hade tänkt att om jag tränade mycket intervaller innan Hässelbyloppet kanske jag skulle kunna klara sub 50.
Men nu var alltså läget att jag skulle springa milen en vecka efter att jag sprungit halvmaran(första gången).
Vi har varit uppe i Borgafjäll sen torsdags, flugfiske, mat, whisky, stöveltramp på myrar, myggfritt och perfekt fiskeväder mulet med lite solglimtar då och då. På söndagsmorgonen bar det av mot Umeå, väl framme anmälde vi oss och insåg att det var ganska kallt, 11 C och mulet.
Efter uppvärminingen insåg jag ändå att jag kunde springa i långärmad tröja och tajts (hade tänkt att springa i jacka också). Jag hade ingen aning om hur min form var, hade inte sprungit en meter sen halvmaran, men jag tror att vandringarna längs de norrländska älvarna hade gett en del lågintensiv träning.

Jag hade taktiken klar inför loppet: Gå ut i ett lågt tempo 5.10 första kilometern, sedan snitta på 5.00 fram till 5K. Efter halva loppet...Ge gärnet!

Så här blev loppet: Ställde mig långt bak i starten, bara 180 startande och alla såg mycket proffsiga ut. Starten small och jag drig på, efter första kilometern klockade 4,40! Shit, vilket högt tempo, ingenting som jag har hållit tidigare. Men när jag kännde efter så tyckte jag att allt var ok, så jag höll kvar tempot och hängde på. Under andra kilometern siktade jag en tjej 30 meter längre fram, som höll ett tempo som jag hoppades att hålla, jag sprang i kapp henne och försökte hänga på... Klockade andra kilometern på 4,30, tänkte bara att det här får hålla så länge det håller. För mina bästa tider på ett 7K testlopp ligger på 5,10-tempo i snitt, och det här var ju något helt annat...
Efter 4K var jag tvungen att släppa några meter, men jag kunde hålla 4,50-tempo.
Vid 6K gjorde jag en bra väskekontroll och kom i kapp tjejen och en klunga.
Nu insåg jag att jag hade sprungit mer än halva loppet på sub 5.00 tempo och jag borde klara milen under 50 minuter, om inget oväntat händer... Jag sprang om flera med låga nummer som hade kramp, sträckning vad vet jag mer.
Nu var det tungt så fort det var lite uppför så tappade jag fart, men med hjälp av att korta steglängden och öka min kadens lyckades jag hålla farten uppe, samtidigt som jag ignorerade mjölksyran som pumpade runt i kroppen. En funktionär ropade till mig nu är det bara 300 meter kvar, och då maxade jag. Kom in på tiden 48,17 gissa om jag var nöjd, det var ett hårt jobb men det var värt det. Nu får jag skriva in ett nytt PB i min träningsdagbok.
Maxpuls 183 (98%) snittpuls 177 (96%) Snittpace 4,49!

Svettiga och utan stretch (figgamannen har sagt att det är bortkastad tid) satte vi oss i bilen och begav oss hem till Övik.

2 kommentarer:

badgear sa...

Inte nog med att du bantade ner dig före mig, du springer fortare också. Finns det ingen rättvisa i världen ;)

Både milen och halvmaran med nya personliga världsrekord. Kan du ha det bättre?

Tack för bilderna från Amelia. Det var lika rolig läsning som den gamla bloggen.

Vi kanske ses på spåret, en vacker dag. Kör hårt!

Jobarez sa...

Tack badgear! Man märker det knappt men man tar små små steg under en lång period, och vips så märker man en stor förbättring. Visst är det kul! Kör hårt själv.