fredag 2 juli 2010

Det naturliga löpsteget

Efter att ha lyssnat och läst Christopher McDugall så är det ju svårt att fortfarande tro att det ska vara bra med dämpade, stödjande löparskor.
Det har hänt ganska mycket i min löparhjärna den sista tiden, polaren som skulle ställa upp i ett ultra (var tyvärr tvungen att hoppa av pga sjukdom, lider med honom) Min forne kollega och jag skulle snacka jobb det slutade med flera öl och snack om löpning och framförallt vad ett naturligt löpsteg är.
Läser man trådarna på Funbeat så märker man att det är ett ämne som berör löpare det finns mycket starka åsikter för och emot framfotalöpning. Pose mm. Jag har fram till nu varit ganska oengagerad i frågan eftersom jag är en typisk svenne-häl-löpare som kanske har fått bort den värsta nybörjarlooken på löpsteget. Men eftersom jag sällan kan bara göra något halvdant så är det väl ganska naturligt att jag nu efter några års seriös löpning har kommit fram till att fundera kring fotisättningen. För mig är det ganska enkelt: Ett naturligt löpsteg är det du har utan (onaturliga)löparskor - alltså ett steg som landar på framfoten.

Glad i hågen efter en sen natt med löpardokumentärer på datorn så sprang jag ut för att testa mitt nya steg. Verkligheten är något annat, efter tre hundra meter fick jag besviket sätta i hälen för första steget för att betvinga den elaka värk som dök upp i hälsenorna.

Här är tips på hur man ska gå från häl till tå - Sponsad av en skotillverkare för framfotalöpning

Men i morgon blir det kanske 301 meter... Drömmer i natt om ett snyggt och spänstigt framfotasteg längs Höga Kusten Leden

Inga kommentarer: