I dag har jag varit ute på ett långpass på cykel. För att göra det uthärdligt har jag köpt ett par riktiga cykelbyxor. Man måste ju ha bra grejor, i alla fall på kroppen, cykeln är OK men den kanske borde servas.
Bra uppladdning med ägg, bacon, korvar och vatten. Jag gav mig ut och taktiken med dagens pass var att det skulle vara långt och jag skulle lägga in tempoökningar. Kände direkt att kroppen var tänd, la mig ganska snabbt på 85% av maxpuls och pressade på i backarna. Efter 20 minuter var det dags för första tempoökningen, låg på ca 91% i tre minuter. Problemet som jag har haft tidigare med cyklingen är att jag får mjölksyra direkt när jag tar i lite extra, men nu kunde jag hitta en nivå där jag låg strax under syratröskeln. Efter 40 minuter körde jag andra tempoökningen i fem minuter, var ganska slut efter det, men återhämtade mig ganska snabbt i 80% farten. Kunde faktiskt njuta lite av cyklingen, mån får ju se så mycket och jag har hittat några perfekta vägar i Roslagen som är som hämtad ur en sång, med hästar, kor, får, ladugårdar, små torp, böljande ängar, sjöar, skogspartier med ädelskog, sprättägg till salu, allt detta längs en smal asfaltsväg som skär igenom det vackra landet. Efter en timme och två minuter var det dags för den tredje tempoökningen, nu var det bara en mil hem och nu kunde jag tömma reservkrafterna, hittade rätt kraftanstängning, precis under syra tröskeln, och körde på, kom upp i 96% och höll det i 10 minuter. Var helt supernöjd efter den intervallen och tag det lite soft hem de sista kilometrarna. 1 timme och 25 minuter, lite skakig i benen när jag kom till stugan men mycket nöjd när jag satt med mina fötter i ett kallt bad.
Det kanske går granska bra att behålla konditionen med hjälp av två hjul...
/fredde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar