Man blir lite lätt egocentrisk när man får en skada så här tätt inpå mitt stora mål. Men jag känner att kroppen svarar bra på min rehab, jag känner mig bättre idag och haltar nästan ingenting.
Vi hade ekonomi-tanten hos oss i dag och hon tittade lite konstigt på mig när jag satt i redigeringen med en iskall vattenflaska fasttejpad i mitt knäveck - jag sa inget.
Grönt the och softa promenader, gör susen har även smörjt in mig med Voltaren men jag tror inte så mycket på det. Men det är ju dumt att inte prova.
I dag så lutar jag åt att inte prova att springa halvmaran på lördag, jag måste gå på det säkra i första hand och det är viktigare att inte vara skadad när jag ställer mig på startlinjen än att köra exakt efter träningsupplägget. Jag kan kanske klara mitt tidsmål ändå.
3 kommentarer:
Där kom så den första brasklappen!
Du kan inte börja tvivla så här sent för en lite skitskada och 2 veckors vila. Du missar inte målet pga en så pass kort vila. Det kan tom ha en positiv inverkan.
Från att vara van att kunna följa ett schema vecka ut och in så blir man ju lite scary när man helt plötsligt känner att kroppen sviktar, brasklapp?, aldrig! Du ska vara orolig, för jag kommer att bräcka din premiärtid.
Jag darrar...
Skicka en kommentar