måndag 4 maj 2009

Nu kom skadan - ordentligt

Jag har stuckit ut hakan och sagt att jag mår så bra och träningen går toppen. Och jag är inte vidskeplig, så jag tror inte att jag nu sitter med ett knä som ömmar på grund av tidigare skrivna ord.
Jag har bara inte följt mitt träningsprogram, utan jag har freebasat lite och det funkar tydligen inte så bra. Jag ställde in ett par pass förra veckan till förmån för renovering och familj. Det tänkte jag att jag skulle kompensera med att köra ett riktigt tufft pass i terräng i stället. Det slutade med att jag fick ett lätt ömmande knä och en värkande vänsterfot, jag trodde nästan att jag hade lyckats dra på mig en stressfraktur i foten. Men nu känner jag inte av foten längre. Men knät börjar att bli en sorglig historia, jag har provat med några återhämtningspass och det har känts ok, det vill säga inte ondare än innan passet. I helgen var jag ute på långpass på cykel i stället för löpning, men kunde inte hålla mig ifrån att köra lite styrka för benen: dvs gång i mycket brant skogsbacke som jag har på min tomt i stugan, passet kändes mycket bra och jag gick i backen ”bara” fem gånger. I dag har jag värk både på framsidan av knät, det jag har läst kallas ”runners knee” men även på baksidan i knävecket är jag mycket stel och har värk.
Jag är inte någon som lätt drabbas av panik eller hetsar upp mig över småsaker men vetskapen att jag ska springa en halvmara nu på lördag, ett viktigt pass i min uppladdning till maran, gör mig lite orolig. Och jag vet inte hur jag ska göra för att förbereda mig på bästa sätt, ska jag träna lätt och ofta eller ska jag bara försöka vila mig ur detta elände.
Lyckligtvis har min kollega fått ett frukosterbjudande på Sturebadet, och jag har blivit bjuden på frukost och bad. Jag kommer att stå och häng på låset kl 0700 i morgon för att kunna göra så många längder jag kan innan jag måste sätta igång och jobba. Löpning eller ens promenad är inte ett alternativ.

Inga kommentarer: