torsdag 22 juli 2010

Barfota

Jag har de senaste veckorna blivit väldigt intresserad av barfotalöpning. Jag har i och för sig under en ganska lång period läst inlägg under barfotalöpning på funbeat och tyckt att de är ganska konstiga. (för det är ju helt normalt att springa ett marathon) Men efter att ha lyssnat till några förespråkare för en minimalistisk/barfotalöpning så är det svårt att bortse från det enkla i argumentationen - att människan har sprungit ganska länge utan skor på fötterna, vi är ju faktiskt inte födda med dämpade Asics på hälarna.

Det här har lett till att jag har börjat att testa att springa barfota, och kan bara konstatera - aj aj aj aj. Vad ont det gör. Jag har en backe ute i stugan som är ca 200m, pallar nätt och jämt att springa den ner och upp. drygt fyra minuter, sen har fossingarna fått sitt. Har bara provat några gånger men ska springa varje dag som jag är i stugan. Är faktiskt lite nyfiken på hur länge det tar innan jag kommer att kunna springa lite längre utan att det gör jätteont. Tar det i mycket små doser eftersom jag lever efter devisen att det ska vara roligt att springa.

2 kommentarer:

DrAnnika sa...

Men, ska du inte ta och skaffa dig sådana där barfotaskor då? det måste ju ge LITE skydd från kottar och annat?
Jag är så galet harig när de tkommer att vara barfota, jag tycker det är ajjigt och ontigt att gå på smågrus och så *fnissar* Om jag kunde springa bara på MOSSA skulle jag helt klart vara på!!

Fredde sa...

Jo. Jag kanske borde göra det, men just nu är jag lite nyfiken på hur mycket man kan utveckla sin tålighet när man är helt barfota.
Jag är också helt hoppig och ajjig när jag går på en grusväg :) hoppas på bättring