Backe i Cannes

Något träningsläger kan jag inte skryta över men min vecka i cannes har varit skön och jag vågar tro att mitt knä håller på att läka ihop på ett bra sätt och har kunnat springa tre pass på en vecka och 25K, vilket får vara ok med mina förutsättningar.

Det som känns grymt skönt är att jag idag kunde avsluta med ett mycket bra genomfört pass. Jag inledde med en fem kilometer medeldistans i kuperad terräng för att därefter utmana en drygt 2 kilometer lång backe på 140 höjdmetrar. Backlöpning brukar ju inte direkt skönskrivas men att pressa sig allt som går uppför denna backe är en grym utmnaning och när man kommer upp så får man en fantastisk belöning i form av utsikten över Cannes och vetskapen av att jag tog mig upp för egen maskin. Öppnande ganska hårt med 6,35 första kilometern (det är brant jag lovar) andra gick lite fortare 5,54. Sista biten pressade jag i 5,15-tempo. Sista hundra metrarna så kändes det som om jag inte hade någon luft till hjärtat och att kroppen sa att vi har en avstäningsknapp som vi tänker trycka på snart... Jag lovade att vi snart var framme och att jag ska stanna på toppen, det gjorde jag det nya rekordet för denna backe lyder på 13,40 (förra gången låg jag över 15 min) Supernöjd och genomsur av mjölksyra.