Antagligen glömmer man lätt de tråkiga dagarna, när inget hände eller när man var sjuk. Denna senhöst är den värsta som jag varit med om, jag har haft ont i halsen i snart fyra veckor. Om man har läst en Runners World så vet man att det är ok att springa med lite snuva men ont i halsen är faktiskt ett big NO NO. Har jag följt det rådet? Ja och nej. Jag har inte sprungit de dagar jag inte har haft ont och det har inte varit många dagar. Nyligen var jag nere i Cannes med min familj och njöt av solen och satt på stranden och drack dubbelexpresso och åt tarte aux pomme (äppeltårta). Kunde inte hålla mig och gav mig ut på en underbar 9K-runda från Cannes ner mot La Bocca och tillbaka längs stranden och uppför berget längs Blv Leader, där möts man av en rejäl uppförsbacke på 2,25K. Lagom tempo, en av mina bästa träningsupplevelser i år. Dagen efter så vaknade jag upp med en ny krämpa, ont i bihålorna och halsen... Suck. Men kunde inte hålla mig så jag och D sprang en runda samma dag som vi skulle åka hem, upp på ett berg och där såg vi snöklädda alper, supernice.
När vi kom hem fick jag en chock över hur mörkt och kallt det är i Sverige den här tiden, om alla SVenskar älskar den svenska sommaren så undrar jag vad den samlade åsikten är om den svenska senhösten, jag hatar den i allafall. Är fortfarande bitter över ett jobb som jag inte fick, då skulle jag få åka till Sansibar och filma. Att samtidigt vara sjuk förbättrar inte situationen. Whisky får läka såren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar