Veckorapport

Låt dig inte luras av den dåliga uppdateringen på bloggen att jag inte har tränat, det har jag. Det har blivit ca 20K i veckan och det är inte enligt Zalkais schema men jag har jobbat väldigt mycket och normalt så brukar jag inte prioritera träning alls under en sådan jobbperiod, men det gjorde jag nu.
Jag var inte helt förvånad att jag blev ordentligt förkyld när jag gick på julledigt.
Men nu är jag tillbaka på spåret och i dag så hade jag en perfekt dag som inleddes på förmiddagen med skridskoåkning med min son i Vasaparken, lunch på Ritorno, sixten somnar och jag promenerar till RunnersStore och köper ett par snabba Nike. Skorna testas givetsvis med en fartlek på 10K i kväll. Ja, livet leker, pengarna för höstens fakturor har trillat in och jag kan äntligen få konsumera lite, och vad köper man då? Givetvis ett par Craft kalsonger med vindskydd 200 spänn, ungefär vad ett par Calvin Clein kostar...

Marathonträningen är igång

Äntligen! Nu är det i gång. Jag har en plan att följa och jag har gjort det i en halv vecka, nu är det bara 25,5 veckor kvar!

I morgon ska jag intervjua Carola, det kommer säkert att bli annorlunda än vad jag har tänkt mig.

Träning på lågvarv

Det låter som en klyscha att skylla på jobbet att man inte kan träna tillräckligt mycket, man kan ju spring till och från jobbet osv. Men med barn på dagis och sena kvällar med jobb blir det lite svårt att hinna med.
Men det har blivit två pass; ett morgonpass i tisdags, testade att köra ett distanspass med fem repetitioner i en backe. Sista repan kände jag att kaffeskvätten i magen började att sätta sig på tvären. Då vände jag mig hemåt, har ju läst att man inte ska köra så hårda pass på morgonen.

Idag köpte jag ett nytt batteri till min pulssändare, har egentligen inte saknat den, men det är ju lite kul och se var man ligger i ansträning. Och jag fattar inte att jag alltid ligger så hörgt i puls, jämt ligger jag i zon 4 eller 5. Enligt litteraturen ska man ligga på zon 2,3 på långpass och distans om jag skulle följa det så skulle jag vara ute på söndagspromenad i ett par timmar.

Upplägget för dagens pass var enligt Kenyansk stil - Distanspass som öppnar lugnt och sen ökar sakta farten för att efter en halvtimma ligga på mjölksyratröskeln. Så här såg kilometer tiderna ut 6,32 - 6,11 - 5,58 - 6,02 - 5,38 - 6,00 - 5,34 - 6,24 - 5,06 - 6,39 - 7,11
Som synes så sprack allt efter 5K och det blev något slags halvdan fartlek, men jag har ju tagit det väldigt lungt med träningen och inte kört några tröskelpass eller intervaller. (Det enda jag tänkte på var att det kommer aldrig att gå... maran alltså, måste jobba med psyket)

Nästa vecka kör äntligen marathonträningen igång jag tänker hoppa på 3,5 timmas programmet och se hur länge det håller, för det är ju fyra timmar som är mitt mål för maran. Apropå träningsprogrammet så såg jag mr Szalkai med sin familj vid isrinken i Vasaparken. När jag såg honom bestämde jag mig för att ge mig ut på ett pass idag. Jag var i parken med min familj och det var premiär för min son att prova att åka skridskor, det var en hit och han tyckte det var roligt. Jag har inte heller åkt på väldigt länge och jag hade faktiskt glömt bort hur kul jag tycker att det är att vara ute på isen. Det kommer att bli fler gånger och det måste väl vara lite bra träning för vristerna och stabilitet för löpningen.

I kväll satt vi och tittade på Stjärnor på is!

Veckorapport

Löpningsmässigt har det inte hänt så mycket denna vecka. Har gjort ett distanspass på 7K och ett långpass idag på 20K. Det får vara ok men nu måste jag verkligen få in minst tre hellst fyra pass i veckan så att jag kommer i form innan marathonträningen drar i gång.
Det var över en månad sen som jag sprang längre än 8K och det kännde jag av efter exakt 9,8K idag, alles gut men plötsligt så gjorde mina knän ont, höftböjarna pep, konstig värk i rumpan och vaderna, jag funderade på att vika av hemåt, men då kom jag på vad dt här handlar om och bet i hop efter 15K och backarna runt Zinken avklarade kände jag mig stark och hade kommi in i ett skönt tempo, trots att regnet höll på övergå till snöblandat. Focus ligger på att försöka att springa med ett spänstigt steg.

Ingen löpning i helgen.

Tycker att det är extremt töntigt att jobba mycket, och dessutom berätta om dt. I lördags jobbade jag från 9 till halv två, på natten. En inspelning som drog ut på tiden kan man säga. Söndagen ägnades åt att dra igång ett renoveringsprojekt i stugan och kom hem nu, inte mycket tid åt löpning.
Nästa vecka känns kul, nu är jag frisk fullt ut och kan träna för fullt. Ska köra 4 pass, var av ett intervall/backpass.

Om du inte läst detta inlägg av Karin så gör det nu. Fantastisk löparglädje beskrivet på ett så bra sätt. Hon skriver om löpning på ett grymt inspirerande sätt så att till och med jag som är en riktigt morgontrött jävel, satte klockan på 5,45 och steg faktiskt upp när klockan ringde och efter några om och ett antal men stod i hallen ombytt och klar med en skvätt kaffe i maggropen.
(Och det här är inte en ispirerande text vill jag lova) När jag kom ut var det mörkt, kallt men frisk luft. Eftersom jag hade varit på ett pumppass i går så var benen lite mosiga, hela jag var faktiskt rätt mosig. Efter 3K stannande jag och stretchade lite, det var enbart lite förtäckt vila, sen lunkade jag på i totalt 7K. Vet inte om jag kännde mig så pigg och härlig som många brukar hävda efter ett morgonpass... Men jag gjorde det och det är faktiskt för att Karin sprider löparglädje, tack för det!

Andas långsammare?

Hittade detta klipp, låter lite skumt, men vill ändå testa.

Nytt jobb!

Jag ska få nöjet att jobba med en av sveriges största artister. I klippet kan man se att hon är före sin tid. Konfiskerar raklödder. Svårt att toppa.

Ut ur dimman

Äntligen så har jag fått snöra på mig skorna igen. Var ute i fredags på ett kortare pass i Karlbergsparken, svslutade med lite styrka och spänstövningar. Gissa om det har känts skönt i helgen med lite träningvärk i rumpan och baksidalår, yes!
Äntligen så känner jag att kroppen sakta går mot framsteg i stället för förfall. Söndagspasset var jag tvungen att ställa in pga av min son skulle gå och se på Mumintrollet!?! vad gör man inte för att vara en bra pappa. Drar på mig skorna i morgon i stället.

Alternativ träning?

Jag har inte blivit frisk. En gammal polare har gett mig ett råd att man kan supa bort sin förkylning med en "tusenkronorsfylla", det enda man få stå ut med är en dags bakfylla.
I och med att vi hade gäster på middag i fredags och de gillade maten och framförallt vinet, så jag häll samma tempo som resultade i en toppenkväll och jag vinglade vid tvåtiden från köket till sovrummet. Men jag vaknade med bakfylla OCH ont i halsen, snorig och hängig. Hjälp!
Vi åkte ut till stugan i Norrtälje, äntligen kunde man andas och jag kände att livet kom tillbaka.
I dag så har jag rört på mig lite, sågat granar med motorsåg. Det är otroligt roligt, svettigt och lite adrenalin, var kommer granen att falla? Nästan två timmar höll jag på. Efter middagen ville grabben, 2,5år, leka och gräva i sandlådan. Det slutade med att vi tävlade om vem som kunde hoppa längst, jämfota från kanten.
Ett mycket positivt tecken i dag är att jag äntligen har fått smaken tillbaka för kaffe, mumma! Fikade två gånger med kärleksmums och bullar.

Funderingar i sjukdomens dimma

Jag har inte varit sjuk på flera år och nu small det till som en blixt från klar himmel. Trött, hängig, snuva, ont i halsen, ja det är faktiskt lite synd om mig. Och jag får inte vara hemma på grund av att jag har viktiga saker på jobbet som måste göras, ibland vill man vara anställd...
Men när man är sjuk så vill man inte äta vissa saker och andra saker känns viktiga när man är förkyld.

Till exempel så har jag som genom ett trollslag bytt ut mitt morgonkaffe till ett grönt te, varför då, jo kroppen säger att jag vill ha grönt te.
Till lunch väljer jag att inte gå till den kolhydratstinne indiern som jag så ofta går till, utan jag styr min kosa mot butiken för att köpa paprika, tomat, avocado, rökt kalkon och färsk spenat. Skär upp allt sammans till en smarrig sallad, för att kroppen vill det. Kroppen säger att jag kan äta mig frisk, jaha, nyttigt verkar det vara.

Det verkar kanske logigskt, man blir sjuk och väljer heldre nyttiga saker, men på kvällen säger kroppen att jag behöver en whisky, och då inte en liten utan en stöddig. Nice, tänker jag.
Då undrar jag är det så att whisky kanske är helt enkelt nyttigt eller är det bara så enkelt att jag har hittat en tveksam tröst i whisky för att jag inte får vara ute bland dom tuffa killarna och tjejerna som är ute och springer?

Sjuk

Nu är jag inte bara trött, jag är även sjuk...

Trött

Jag tror att det har slagit in en hösttrötthet hos mig. Kunde knappt stiga upp idag trots att jag somnade vid 11.

Nytt upplägg

Jag har senaste tiden varit mycket fokuserad på att få upp min kadens till 180 när jag springer. Jag antar att det har lett till att jag har skapat mig ett kort och synnerligen spänstfritt steg. Mer något som man snubblande, rullar fram på.

Efter att jag fick personliga instruktioner på hur jag ska gå, och springa så har jag fått ett helt annat fokus, spänst.

Var ute i dag på 9K i terräng, och jag tänkte mig att jag skulle vara som en spänstigt marathonproffs (såg säker mycket kul ut) Men det som är lite roligt är att jag kände en stor skillnad i löpkänsla, det var mer kontrollerat och det kändes mycket lyftigare och friare. Flummigt värre. Men det tog lite kraft på musklerna i uppför och utförsbackarna.
Nu kommer jag att gå in för backträning, spänstträning men jag ska behålla långpasset.

Nu ska jag dra på fest! Yes!

Spänstträning

Idag har jag varit med min naprapat som har tittat på hur jag rör mig. Han gillade inte vad han såg, jag var lite förvånad då jag tycker att jag har ett hyffsat löpsteg nu.
Mer spänst var ordet, nu har jag fått några övningar och en massa saker att tänka på. Kul.

Veckorapport

Det har varit odiciplinerat i veckan, endast 15K som jag sprang i dag. Och det borde ha blivit längre men det var ett elendes väder i dag och tycker att man får vara nöjd med bara att ha varit utanför dörren idag. Mötte endast sex löpare i dag, det var ingen joggare ute.
På Södermälarstrand sprang jag i kapp en man som var ute och gick, alltså gång-gick (tävling) och han såg sliten, trött och kall, på hans jacka stod det Cypern. Och jag undrade vad han tänker om oss svenskar som bor i detta land med kyla och regn stora delar av året. Liknande tankar ploppade upp när jag mötte ett gäng indier som hade mycket stora problem att hålla i deras paraplyer, men dom verkade ha kul, dom skrattade högt när papraplyerna blåste sönder. Det var inte svårt att skratta med dom.
Inga farter eller puls, min klocka la av och gjorde en slags autoreset, det gjorde ingenting, men det kändes som att jag höll en okej fart, 5,20-5,40. Men man kan ju inte vara säker.

Just nu känns det som jag är i ett vakum, jag har nu anmält mig till Stockholm Marathon, men jag har inte kickat i gång träningen. Nu har jag faktiskt lite läge att köra lite grundträning innan Salkaiz-träningsprogram drar i gång i december. Känner mig oerhört lost nu när jag inte har något träningsprogram att följa. Har tänkt att högsta prioritet är långpasset följt av backträning och intervallpass, varvat med distanspass. Det kanske är nu som man ska lägga tid på styrka och backträning? Ja frågorna är många men jag antar att det viktigaste är att man kryter på sig skorna tre till fyra gånger i veckan och ger sig ut och flåsar.

Kul att kolla på när det regnar...

Stockholm Halvmarathon

Hittade lite bilder på nätet och måste självklart publicera dom. Jag skrev aldrig heller någon detaljerad rapport från loppet. Jag antar att luften gick ur mig lite efter halvmaran.

Min vän och kollega, Daniel såg ut så här:

Jag var placerad i sista startled, F, för jag hade inga tidigare lopp att stoltsera med. Lyckades drafta upp mig ett led, för att jag sa att jag siktade på en tid under 2 timmar.
Precis innan starten så tyckte jag att jag hade något under foten i skon, jag var tvungen att knyta upp skon och kolla... nej det var ingenting där. Orutinerat. Och nu hade jag tappat min hyfsade bra placering i ledet. När starten gick så stod jag sist och jag väntade ut alla så att jag skulle få en bra och snabb start. Det kändes lite skumt att loppet hade startad men där stod jag och softade.
Väl över startlinjen så var jag igång och hade ett bra pace. Hittade en rygg på en en proffsig tjej med Stockholm Marathon training-tröja. Min stora oro var att jag skulle få mjölksyra vid Vasaparken, men det gick bara bra och i utförslöpningen låg jag och snittade 4-nånting tider, jag blev förvånad att det gick så bra.

Då sände jag en tanke till min vän Jögga och funderade på hur han kände sig:


5 km 0.27.02 snitttid 5.24/km

Första hejaropet kom efter fem kilometer, Anders stod med sin svärfar och ropade, det gjorde att jag höjde tempot och gjorde ett ryck, svårt bara att klämma sig förbi alla rumpor och magar i olika former på den smala gångvägen.
Jag såg knappt några kilometermarkeringar förrän 10K.

10 km 0.54.37 snitttid 5.31/km

Nu börjar det att kännas att jag har hållit ett mycket högre tempo än vad jag tidigare trodde att jag skulle kunna hålla, min klocka visar 5,20-pace. Då smäller hungern till, jag blir så hungrig att det knorrar och smäller i magen. Tror du att jag blir glad när jag ser att det står superduktiga funktionärer med skalade bananer som jag får... mums.

Vid 13K stod min fru med dryck till mig, jag kände mig som en Kenyansk marathonlöpare som har sig efter stall med sig med egen specialblandad dryck. Det var väldigt härligt att få se henne och min son Sixten som väntade ihärdigt och hejade på mig i regnet.

Nu var jag laddad med energi och jag hade gjort mer än hälften av loppet, så när jag får syn på en fotograf så smilar jag så klart:

Södermälarstrand är inte favorit sträckan men jag ogillar den inte, som många andra löpare... men när jag kommit halvägs känner jag en stark odör av bajs, tänker att det är några läckande bajamajor men när jag lyfter blicken ser jag en man framför mig med lite brunt här och var... Jag byter sida och lägger in en högre växel.

15 km 1.21.58 snittid 5.28/km

Nu väntade söder och stigningarna som jag inte hade koll på, hade hade sprungit stora delar av banan men denna del var helt blank. Längre uppförsbacke hade jag inte sprungit i, den var inte så brant... men lång. Efter att jag klarade backen med att jag märkte att jag sprungit om flera personer och fortfarande var andningen under kontroll, pulsen var OK, ingen mjölksyra, men benen hade ont inte vana att få styra fram min kropp i denna höga fart. Någon stans här på söder kände jag att det här är ju kul (relativt), jag lever, jag kommer att klara något som jag aldrig trodde jag skulle göra, jag bestämde mig i detta ögonblick att jag ska springa Stockholm Marathon. Sen försökte jag att öka farten, som jag oundvikligen hade långsamt tappat i uppförsbackarna på söder. Sista biten var plågsam, vi 20K slängde jag upp armarna för speakern som nämde mitt namn och jag fick lite mer energi.

20 km 1.49.42 27.44 snittpace 5.32/km

Upploppet var nära och jag hade krafter kvar, jag gjorde en supersnabb avslutning, kastade mig fram på kanten, förbi mållinjen. Chockad av smärtan i benen och kroppen stod jag darrande och gjorde ingenting, tänkte ingenting, men kände en otrolig lycka... för jag visste att jag hade klarat mitt mål att springa halvmaran under 2 timmar.

Mål 1.55.41 5.59 snittpace 5.27/km

Stockholm Marathon

Nu är jag anmäld. Klart och betalt.

Soft vecka med ett bra långpass

Veckan har varit lugn med endast två pass. Ett morgonpass på 7K och idag var jag ute i 20K, kändes toppen.
Just nu så har jag inget direkt mål så jag vill bara hålla mig i form och senare försöka bygga styrka och speed. 20K är mitt längsta träningspass och det var en jobbigare bana än vad jag trodde när jag tittade på kartan i går. Sprang via sumpan, Bromma och när jag kom till Äppelviken så var jag inte beredd på 4 superstora backar som verkligen höjde pulsen. Tycker att det kändes bra att få ta i lite efter 13-14K, vet inte äm det är ett bra träningsupplägg men nu känner jag att benen har fått jobba och det är väl bra.
Blev lite chockad när jag kom hem och kollade maxpuls 104%/194 en ökning från 185 som jag tidigare hade haft. Det lät helt otroligt men jag trodde att det var så, ända tills jag såg att maxpulsen var från första kilometern vilket också betydde att det måste ha blivit något fel och jag har inte mer än 185 i max.

Jobbigt pass...

Varför blir det aldrig lättare att springa, nu har jag hålit i gång i drygt ett år med ett aktivt liv med fokus på löpning.
I morse var jag ute och skulle ta ett soft pass på 6K och bara njuta i lungt tempo. Men fick jag ett soft pass, nej ett långsamt och tungt pass blev det.
Tråkigt att inte har något lopp eller träning att se fram emot.

Jag delar med mig av en vårdikt som jag skrev när jag var 12 år:

röken från fabriken
gör mig så besviken
träden är kala
skorna är hala
sämre väder kan det inte bli

Utsikten från vår stuga.

Vi såg borgahällan från verandan. I Saxån hoppade öringarna...

Fokus.

Jag tillsynes koncentrerad på uppgiften. J lite mer tävlingsvan. 11 grader.

PB på milen av bara farten

Jag glider vidare på min toppform efter halvmaran. I söndags hade Jögga att ställa upp i Umemaran, för att kolla formen...
Jag har alltid haft en dröm att kunna springa under 50 minuter, och jag hade tänkt att om jag tränade mycket intervaller innan Hässelbyloppet kanske jag skulle kunna klara sub 50.
Men nu var alltså läget att jag skulle springa milen en vecka efter att jag sprungit halvmaran(första gången).
Vi har varit uppe i Borgafjäll sen torsdags, flugfiske, mat, whisky, stöveltramp på myrar, myggfritt och perfekt fiskeväder mulet med lite solglimtar då och då. På söndagsmorgonen bar det av mot Umeå, väl framme anmälde vi oss och insåg att det var ganska kallt, 11 C och mulet.
Efter uppvärminingen insåg jag ändå att jag kunde springa i långärmad tröja och tajts (hade tänkt att springa i jacka också). Jag hade ingen aning om hur min form var, hade inte sprungit en meter sen halvmaran, men jag tror att vandringarna längs de norrländska älvarna hade gett en del lågintensiv träning.

Jag hade taktiken klar inför loppet: Gå ut i ett lågt tempo 5.10 första kilometern, sedan snitta på 5.00 fram till 5K. Efter halva loppet...Ge gärnet!

Så här blev loppet: Ställde mig långt bak i starten, bara 180 startande och alla såg mycket proffsiga ut. Starten small och jag drig på, efter första kilometern klockade 4,40! Shit, vilket högt tempo, ingenting som jag har hållit tidigare. Men när jag kännde efter så tyckte jag att allt var ok, så jag höll kvar tempot och hängde på. Under andra kilometern siktade jag en tjej 30 meter längre fram, som höll ett tempo som jag hoppades att hålla, jag sprang i kapp henne och försökte hänga på... Klockade andra kilometern på 4,30, tänkte bara att det här får hålla så länge det håller. För mina bästa tider på ett 7K testlopp ligger på 5,10-tempo i snitt, och det här var ju något helt annat...
Efter 4K var jag tvungen att släppa några meter, men jag kunde hålla 4,50-tempo.
Vid 6K gjorde jag en bra väskekontroll och kom i kapp tjejen och en klunga.
Nu insåg jag att jag hade sprungit mer än halva loppet på sub 5.00 tempo och jag borde klara milen under 50 minuter, om inget oväntat händer... Jag sprang om flera med låga nummer som hade kramp, sträckning vad vet jag mer.
Nu var det tungt så fort det var lite uppför så tappade jag fart, men med hjälp av att korta steglängden och öka min kadens lyckades jag hålla farten uppe, samtidigt som jag ignorerade mjölksyran som pumpade runt i kroppen. En funktionär ropade till mig nu är det bara 300 meter kvar, och då maxade jag. Kom in på tiden 48,17 gissa om jag var nöjd, det var ett hårt jobb men det var värt det. Nu får jag skriva in ett nytt PB i min träningsdagbok.
Maxpuls 183 (98%) snittpuls 177 (96%) Snittpace 4,49!

Svettiga och utan stretch (figgamannen har sagt att det är bortkastad tid) satte vi oss i bilen och begav oss hem till Övik.

På löpfronten intet nytt

Vilar fortfarande... Om jag hinner i morgon så ska jag ta ett kort pass innan jag sätter mig på flyget till norrland, där Jögga möter mig och vi ska bila upp till Borgafjäll, någonstans längs vägen kommer jag att stänga av mobilen och möta tystnaden i fjällen.
Jag har fått resan i present av min fru (vilken superfru jag har!) och det ska bli flugfiske, goda middagar och avslutningsvis Umemilen på söndag. Upplägget inför milen blir nog bara lite lugna pass.
(har fått några grymma tips var man hittar grov öring he he)

Bilar!

Nu längtar jag till fjällen.

JAG KROSSADE MITT MÅL!

Jag kan bara säga att jag är supernöjd! Jag skulle klara halvmaran på 2 timmar och sprang in på 1:55:41! Vilket gör en snitt tid på 5:19 (måltid 5:40)

Nu ska vi ut och fira på restaurang Rött, i allafall jag Marathonfarsan ska dricka gravöl säger han.

Dagen i bilder:




Detaljer kommer i morgon!
1:55:41 shit vad jag är nöjd...

Eureka!

Nu finns alla mina älsklingar i min lägenhet i tryggt förvar.
Nu kan jag sova.
God natt!

Förberedelsepanik!

Jag är inte en människa som har levt mitt liv med ordning och reda, men jag gillar det... ordning och reda alltså. Så, jag strävar att leva mitt vuxna liv med att veta var jag har saker och så.
Mina träningsprylar är jag mycket rädd om och vårdar ömt, men senaste veckan verkar det som jag har tappat hjärnan.
Jag vet inte var jag har min pulsklocka! Jag har letat överallt. Och när jag skulle ut på mitt pass i kväll så hittar jag inte mina skor! Dom har jag glömt i stugan. Fick gräva fram ett par sunkiga gamla skor och ge mig ut, lite orolig att skorna skulle göra illa fötterna.
Skorna och klockan är mina käraste löparprylar och jag har slarvat bort dom. Får sticka iväg till stugan i morgon kväll, det finns en teoretisk chans att klockan är där också men jag tror inte det.
Frågan är om man har ett grundläge när det gäller ordning och reda, som man inte kan påverka, det känns lite sunkigt, men det kunde ha varit värre... jag är faktiskt frisk trots en bacilltornadon jag mötte igår.


Jag och Mika med våra söner på väg till simskola. (se vad kläderna hänger på mig, måste bero på min senaste viktnedgång.


För att spinna vidare på min nyvunna bacillskräck så tag jag med min 2,5åriga son på simskola, det var kul tyckte både han och jag, ända tills jag kommer på mig själv att jag gör som alla andra och bubblar vatten med munnen... shit vad äkligt! Vad kan det vara i simskolevattnet. Hmmm. lite kiss, snor, (bajs?), hudavlagringar och massor med bacilusker. Kännde mig lite sjuk direkt efter att jag kom på det, men är lite bättre nu. typ frisk.

Respect!

Hypokondriker

Eftersom jag följer råd av mer rutinerade löpare så har jag dragit ner på träningen för att vila mig i form. Då kan man ju ägna sig åt att tänka en del på andra saker än löpning tillexempel att bli förkyld och alla baciller som finns omkring en.
I kväll så utspelade sig ett drama i Hollywoodklass när jag skulle storhandla på prisextra. När jag skulle betala så satt där en tjej, med blodsprängda ögon, ansiktet uppsvullet, halsduk och hostade, snörvlade och nös. Det var en fruktansvärd bacill-tornado som svepte över hela kassaområdet, och jag hade redan lagt upp halva vagnen på bandet innan jag hade upptäck denna bacillhärd i form av en kassörska som verkligen borde vara hemma och inte i en matbutik. Jag kände direkt en svullnad i halsen, ont i bihålorna och lite febersvallningar. Kan inkubationstiden vara typ tio sekunder?
Utan att andas packade jag varorna och betalade. Hade bara en tanke på vägen hem, inte klia ögat, inte klia näsan, inte.
Obeskrivligt skönt att få tvätta händerna när jag kom hem, tvättade en gång till efter att jag packat in allt i kylen.

/fredde

Nice!

Om man vaknar och rullar upp gradinen och får se en solig backe med en sjö längst ned, då kan man inte må annat än bra.
Efter frukost så drog jag på mig träningskläderna och stack iväg. Milspåret som gällde i dag men med 2 K uppvärning, 7K medeldistans och 1 K nerjogg. Jag hade tyvärr glömt min klocka hemma i stan så jag var tvungen att springa lite på känn. Men jag börjar att känna en viss erfarenhet av mina tider och pulsintervall så det känndes helt ok att köra utan klockan.
Jag hade tänkt att stretcha lite efteruppvämningen men efter 2K var jag så taggad att dra på att jag inte ville/hade tid att stanna och böja på kroppen. Milspåret som jag springer i stugan är lite småbackig och jag blev otroligt förvånad att jag nästan flög fram i uppförsbackarna, det kändes så i alla fall, bra uppladdning inför halvmaran. Passet avslutades med en jättebacke på ca 400meter (väldigt brant, uppför) Jag fixade den utan alltför mycket mjölksyra och kunde plana ut den sista kilometern i ett skönt lyckorus.

Nu är frågan vad som är bästa uppladdningen för mig denna vecka...

Seg dag!

Hade planerat att springa ett medelpass i dag 7-8K men jag kände mig inte i form. Så jag struntade i det, löpningen alltså. Okej, nu tänker du, slöpitt, dra på dig skorna. Och kanske har du rätt men jag har varit lite seg och trött, kanske beror det på ganska mycket mycket mängdträning eller så kan det vara vinet som jag drack igår kväll.
Jag har istället kört lite lågintensiv träning, gräsklippning, motorsåg, promenad med barnvagn, rensa ogräs och matlagning. Mycket nice!
I morgon så blir det löpning! (om jag inte känner mig trött)

Recap

Sen jag fick startbeviset till Stockholmhalvmara så har jag fått ett litet tunnelseende. Shit, jag ska verkligen gör det här. Jag har ju knappt
Sen har jag kommit på att jag inte egentligen har sprungit några pass i mitt tänkta tävlingstempo som ska ligga på 5;40. Antingen har det varit långpass i 6,00-tempo eller snabbdistans i 5,10-tempo.
Har därför helt lagt Salkaiz program åt sidan och kör helt på känn. Har ökat på träningsdosen ordentligt och känner mig hela tiden på gränsen till övertränad. Min fru och son är förkylda och snorar och nyser. Jag har slutat att pussa dom, allt för att hålla mig frisk och kunna träna hårt. Känner mig inte beredd att springa loppet, skulle vilja ha ett par, tre veckor till med bra grundträning. Jag missade ju fem viktiga veckor i sommar, det märker jag nu. Dessutom börjar jag känna mig ofokuserad, funderara på vad jag ska göra efter loppet...Ska skärpa mig nu. Från och med i kväll ska jag bara tänka på halvmaran och att jag kommer att ta den under 2H!
Var ute i kväll och körde 6K soft tempo, kändes OK, på lördag tänker jag testa att springa en mil i tänkt tävlingstempo.

/f

Sista långpasset innan halvmaran...

Det blev nästan 18K idag, men det skulle bara vara 15K. Vädret var toppen och jag sprang i centrala Stockholm, för att känna lite på banan och var backarna finns, hur lång är södermalarstrand?

Jag kände mig lite sliten i benen efter tempopasset i torsdags, men efter 4K så var jag i ganska fin form förutom att jag inte fick upp någon speed, klockan visade 6;20 och jag kunde inte öka för att jag hade något slags håll i bröstet som gjorde ganska ont. Men, nu när jag läser om Dean Karnasezs bravader så får man bara inse att det gör ont i bland och man får helt enkelt bara ignorera smärtan, efter 8K så fick jag i alla fall upp farten till 6,00 och kunde hålla det till 10K då jag testade att öka lite, låg på 5,30-5,40, shit vad det var jobbigt, kunde hålla det tempot hela södermälarstrand fram till Västerbron, där jag fick oväntat högt tempo, eftersom jag hamnade i ett byggområde och på cykelbana där man bara fick plats med en person/cykel i bredd, vilket gjorde att jag sprang på cykelbana med typ 5-6 cyklister som snällt cyklade i mitt tempo, som säker nu var nere på 5,00. Efter 200 meter så försvann byggområdet och cyklisterna kunde cykla förbi, jag kunde pusta ut men lyckades knäcka bron i 5,40 tempo.

Jag hade inte med mig någon vätska och jag ville ta det lungt så att jag inte skulle få någon dåligt erfarenhet nu från mitt sista långpass innan loppet.
Vet att man ska vara tuff och tänka att 2 timmar det blir lätt som en plätt, men efter dagens pass så undrar jag... Jag måste verkligen ha en bra dag den 6e september om jag ska klara mitt mål.

Tempopass.

I går så var jag ute på tempopass. Var tvungen att springa fort eftersom jag hade två polare som väntade på Gerdas. Jag skulle köra enligt schema på 5,40-tempo och avsluta sista biten med ett 5,30-tempo. Det blev inte riktigt så. Förstakilometern sprang jag på 5.00-blankt, sen rullade det på med 5,03 5,07 osv. När jag märkte att det gick så fort så försökte jag att komma under fem på sista kilometern men lyckades inte, den landade på 5,04-tempo, maxpuls 99% och snittet 97% på sista kilometern.

Den totala snittpulsen låg på 94% (jag har hittat min klocka, som låg under ett element på jobbet, hur hamnade den där?)

Men ett snitt på 94 procent av max så känner jag mig mycket nöjd, kunde inte ha pressat mig hårdare.

Hur mycket brukar ni ligga på i puls när ni springer tempopass?

Pulsklockan

Jag tror att jag håller på att bli beroende av min pulsklocka. Idag hände något som inte hänt tdigare. Jag hittade inte min klocka när jag skulle ut och springa, vad skulle jag göra? Var är den, kanske tog jag av mig den och glömde den på jobbet? Ska jag ställa in mitt pass? Kan jag använda en klocka med sekundvisare?
Jag satt på sängen och var ärligt talat väldigt fundersam på vad jag skulle göra. Alternativen var att springa till jobbaet och kolla om den var där eller bara att sticka i väg.
Och jag som har varit och kalibrerat min klocka på bana, nu visar den perfekt fart och längd. På dagen schema stod det att jag nu skulle jag ut på intervallpass och var naken på armen.

Tillslut så samlade jag mig och sprang iväg, och det kändes toppen! Kanske man inte ska föra bok på vartenda steg som man tar. Ett litet problem var ju att jag inte visste riktigt hur länge jag skulle vila mellan seten på intervallerna, men jag tror i alla fall att jag fick en bra träning i dag.
Utan klocka, (men nu måste jag leta rätt på den)

Mitt längsta långpass

Det har varit min hårdaste träninsvecka på länge som jag genomfört, 38K fördelat på fyra pass. Och i går så sprang jag mitt längsta långpass, 18K.
Jag hade laddat upp mentalt i flera dagar inför långpasset, jag vet ju inte om jag kan springa så långt. Jag har ju aldrig varit en löpare och springer man 18K, ja, då är man i alla fall inte bara en joggare. Eftersom jag inte har något vätskebälte så är min taktik att jag kör ut med bilen och gömmer en flaska med sportdryck i ett dike längs vägen och hoppas på att jag ska komma ihåg var jag gömde den när jag flämtande kommer dit.
Vädret var perfekt, lite mulet och 17grader, solen glimtade fram då och då, startade i ett ganska lågt tempo 6.00 ökade efter 4K men kännde att jag fick håll över bröstet och var tvungen att sänka temot till 6,20, fick känning i benhinnorna och började bli lite orolig att jag inte skulle ta mig runt. Men efter 8K känndes det bättre och vid 10K hittade jag sportdrycken som gjorde susen, fick världens energi och öade farten, efter ett tag så såg jag en rygg på en löpare (jag var ute på ödevägar i norrtäljetrakten) kännde direkt att jag var tvungen att springa om honom, fick bara hålla mig lite lugn så jag jag inte spring för fort. Efter några minuter så var mannen omsprungen och jag fick en ny booost! Yes jag är bannemig bra. Då, kände jag att höften gjorde ont, knäna inledde en klagosång och då bet jag i hop ända fram till stugan och 18K stod på min klocka. Supernöjd.

/fredrik

Springa på vatten.

Jag är ute med familjen och seglar. Idag har vi stannat vid en stor ö med en 5 kilometer lång väg. 8K tempo. Mycket nöjd med dagen.

Tillbaks till brott(s)platsen

I dag stod det backträning på schemat och det är nästan två månader sen jag skadade mig under... just precis - en backträning. Bestämde mig för att bege mig tillbaks till Hagaparken, som Bergman så måste man möta sina dämoner (som Ingmar stavar dom).
Jag har dock lärt mig lite av mitt förra backpass och jag hittade en lite brantare backe denna gång och där stod jag och tittade på backen, vad ska hända, kommer backen att skada mig igen, eller kommer jag att skicka ner dämonerna i jorden och flyga som en Japansk ninja... jag bestämde mig för att ta lite lungnare än förra gången. Efter 10 minuter upp och ner så kände jag mig stark och kunde öka farten och belastningen till 95% av maxpuls, yes!

Men jag har missat mycket kvantitetsträning och det är ju bara fyra veckor kvar till halvmaran, och jag har i princip bara sprungit ett långpass på 14K.
Backträning är något som man inte gör som vanlig motionär, det är ju inte helt normalt att kuta upp och ner för en backe, i mitt fall bara dryga 15 minuter, men det känns bra. Jag börjar sakta men säkert fatta vad alla löpnördar söker...

6K upp och nerjogg och lite löpskolning (vem är det som hittar på alla töntiga namn?) så var jag supernöjd när jag fick strecha mina löparmuskler.

Ännu ett nytt rekord

Det är absolut säkert att min pulsklocka visar fel längd och kilometertid. Jag är ganska förvånad att den gör det eftersom jag har jämfört uppmätta längder mot klockan, men det var ju för drygt ett år sen. Och antagligen så har mitt löpsteg förändrats (förbättras?) så att den visar ca 10% mindre längd än i verkligheten. Det är ju ganska bra att det var åt det håller vilket betyder att jag har tränat mycket bättre än vad jag tror.
Speciellt i dag när jag var ute på ett kvalitetspass, skulle hålla min tävlingsfart i halvmaran i minst 4K av de 7K som jag skulle springa. Det farten är 5,40 jag sprang alla 7K i 5,04-tempo! Eftersom jag trodde att jag höll ett 5,30-5,40-tempo men klockan ljuger som sagt. Och när jag kollade upp längden på nätet så kom överraskningen, jag hade sprungit 7,7K i stället för 7K som min klocka sa. Inte så dumt.

Spänstträning

I går så var jag och Marathonfarsan ute i hans stuga och hoppade från bryggan. Det blev typ 20 hopp i ett inte så varmt havsvatten. Detta bara för att jag har någon idé för ett bokomslag och bok som jag vill att vi ska göra.

Vad jag inte hade räknat med att det skulle bli så många hopp och jag som har lite ont i mitt skenben, antagligen liten överanträningning benhinnan.

En annan kul nyhet var att Jogga99 berättade att min intervalltid 2.00 på 500m var i samma klass som en löpare som tränar milen på 44 min! Och jag som kanske gör den på 55 min.

Nytt personbästa!

I dag så sprang jag för första gången på bana tillsammans med min kompis. Kan säga att det blev en succé för min del.

När vi kom upp på Skyttis-träningsstadion så hade jag en otrolig skön känsla; Solen sken, gräset grönt, för första gången så hade jag något att snacka med på ett pass. Skön känsla att sätta fötterna på en bana. Jag har gjort ett reportage om Santa Monica Track Club för ett antal år sedan, jag fick lite av samma känsla, när jag hängde av mig jackan och satte igång med några uppvämningsvarv.

Sen var det dags för intervaller, 5X500. Förra gången jag gjorde dom så sprang jag som bäst på 4,58-tempo över 490m. Idag viste jag att det skulle bli exakt 500 meter.
Jag trampade i gång och tittade mest på pulsen efter första intervallerna, inte tiderna, satsade som hårdast på min fjärde intervall, försökte ta mig runt på sista utan att spränga lungorna.

Hårda fakta (som sagt sist var min bästa tid 4,58-pace)
02:03 0,5 km
02:08 0,5 km
02:11 0,5 km
02:00 0,5 km
02:05 0,5 km

Snittpace på 4,11!
Maxpuls 99%
Snittpuls 95%

Att jag skulle kunna springa ner på ett 4,00-tempo det trodde jag aldrig. Okej, det vara bara i 500 meter, men jag är grymt nöjd med det. Jag kommer alltid att testa intervaller på bana efter detta.
Men jag fattade inte från början att jag gjort så pass bra resultat eftersom min klocka snackade om snittpace på 4,40 mm. Efter lite efterforning så visar den att klockan bara mått upp en sträcka på 460 m, jag tror att jag måste kalibrera min klocka.

Inköp!

Jag och Marathonfarsan är ute och kollar på vätskebälten. Jag har helt dömt ut perfektas modeller - dom ser ju så töntiga ut.

Långpass i norrland

I morse så fick jag skjuts av min fru och son till startpunkten av mitt långpass, det var en bit ner mot Bjästa som ligger söder om Örnsköldsvik. Jag brukar alltid springa runt en sträcka och inte från a till b. Men jag har inte hittat någon bra rutt kring mina trakter så det fick bli en långtur med skjuts.
Något som jag märkte var att jag blev lite nervös, vad långt det är, vilka branta backar, och så vidare. Jag la ner en flaska sportdryck i diket som jag skulle få efter 7,5K. När jag kom ut ur bilen kände jag en frisk morgonbris i ansiktet, lättade på trycket och satte igång. Skönt att få springa på asfalt igen, tänkte på att det var inte så länge sedan jag gick omkring och haltade, jag var så otroligt glad att jag kunde vara ute och springa. Första kilometern var lätt, med mest utför, 5,50. Målet var att ta mig hem på ett snitt 6.00/K. Andra kilometern 5,40! Shit det är ju mitt tävlingspace för halvmaran, jag blev förvånad över hur lätt jag sprang och fortsatte att springa bra med drog medvetet ned på takten( jag har ju inte varit ute på ett liknande pass och jag vill inte bryta, utan det var viktigt att klara av att springa hela vägen). Men efter några K med 5,50 så var jag nere på 5,40/K igen! Trots att den friska brisen slog mig ständigt i ansiktet.
Sen hittade jag min flaska med sportdryck, drack och kände att det behövdes fylla på lite. Efter 8K kom backarna, om jag tidigare har pratat om backar och backträning så är det inget jämfört med riktiga norrländska backar, långa, sega, branta, men det var bara att pressa på och efter att man nött ordentligt så vara man uppe.
Jag hade planerat att springa 13K men när jag var framme och skulle ta den sista uppförsbacken som nervarvning så kände jag mig så pigg att jag sprang hela vägen hem. Avslutningen var en backe i 2K. Snittpulsen var 85% och det blev totalt 14K. En ökning med 4K från förra veckan.

Men jag ligger ganska långt efter om man tittar på Szalkais tränings program långpassen är på 18K med fartökningar. Men skam den som ger sig. Förra året hade jag två ryggskott och en veckas magsjuka när jag tränande inför midnattsloppet, och det gick ju vägen.
Jag tror att det viktigaste för mig nu är att jag får vara frisk, vilket betyder att jag inte kommer att föröka att öka så mycket i träningsdos utan det kommer att vara 3-4 pass i veckan. Basta. Satsar på kvalitet. Så, jag har förhoppningar på att jag ska lyckas locka med Marathonfarsan på ett intrevallpass på bana på tisdag, för att prova på att träna i grupp.

Nu är jag på g

Löpningsrapport: Söndags 1 mil asfalt, tisdag 7K fartlek terräng, idag 8K asfalt. Jag är helt enkelt på gång igen. Det är fantaskiskt skönt att få snöra på sig skorna igen och få röra sig på ett skönt sätt, nämligen löpandes.

Fartleken (jag har inte kommit på något bättre namn) var otroligt kul och jag låg nere på 5.00-tempo långa sträckor på sega flisbäddar i skogen.

I dag var det segt och springa, testade att springa min tävlingsfart på halvmaran, 5,40-tempo, det gick ganska bra i 4K men sen var jag tvungen att släppa till 6.00T. Men det var en tryckande oskvärme och luften stod stilla, jag börjar faktiskt att längta till höstens friska luft. Men jag klagar inte på värmen och solen, jag älskar det.

I dag träffade jag Marathonfarsan eftersom jag har åkt upp till norrland för att kolla läget i min gamla hemort. Jögga och Figgemannen bjussade på gott grillat kött med grönsaker, rena rama supermaten med lågt GI. Det enda som skilde oss åt var att jag inte drack en massa alkohol, jag antar att jag kommer att vara lite fräschare i morgon när jag ska ut och spela golf kl7 i morgonbitti, det är första rundan i år och den tredje rundan på två år. Man kan lätt säga att golfen har fått ge vika för mina andra intressen, men det ska bli kul att se hur man ligger till.
Men tillbaks till festen, i ett otroligt vacker skärgårdsmiljö, men utsikt över havet. Gubben i huset hävdade att Yoko Ono hade varit på fest i huset hos en tidigare ägare, jag säger ingenting. Man kanske kan tro att det skulle bli ett evighetslångt snack om löpning när vi ses men icke, det blir mest snack om att det borde vara en motorväg till norrland och om andra sköna saker.
Nu ser jag fram emot mitt nästa långpass.

Supermåndag!

I måndags så gick jag till Janne på RunnersStore, han kollade på mina fötter och fixade lite med mina inlägg. Han tyckte att dom såg bra ut. Sen åkte hämtade jag ut mina nya glasögon. Efter det åkte jag till kiropraktorn som fick ta en service på min rygg och nacke. Toppen, en helrenovering på en dag, missade bara att fixa håret.

I dag så följde min son med mig på min första riktiga löparrunda, det gick inte så fort (han är bara två år) men jag blev impad att han hängde på så länge (typ 700 meter), det slutade med att vi upptäckte en väderkvarn som vi gick in i och klättrade upp i. Mycket spännande för oss båda, sen gick vi ner till vattnet och badade. Efter ett tag kom min fru och avlöste mig och jag kunde dra iväg på "riktigt". Eftersom jag är orolig att jag ska slita upp något så tog jag det supersoft, joggade lätt i skogen och var inte ute mer än femton minuter. Men det kändes toppen, främst att få vara ute och springa och att känna att foten bär mig utan att det värker. Jag har lite känning av skadan men nu är det i alla fall starten för återuppbyggnad.

Barfotafötter!

Premiär på löpning efter fyra veckors ont i foten och rehab. Det var med en stor spänning jag gick ner till en kortklippt äng och tog av mig skorna, joggade försiktigt. Kände efter, gjorde det ont? Nej, var det skönt? Ja! Jag kunde ta flera vändor över ängen, fram och tillbaka. Jag hade min son Sixten med mig, han ville inte springa, han satt i vagnen och sa: En gång till! Och jag sprang en vända till... Det blev nog inte mer än 3-4 minuters lätt jogg, men nu känner jag att det äntligen håller på att vända.

Jag är så nyfiken på i vilken form jag är, jag har ju faktiskt legat på och cyklat ganska hårt tre gånger i veckan och med ett långpass.
Ett långpass som jag körde i dag, det blev 4,6 mil och 2 timmar, snittpuls 83% av max. Kände mig lite spak när jag gav mig ut, vi hade haft besök i går och det blev ju några glas vin. he he. Men efter tjugo minuter så kände jag att jag kommit in i arbetsläge och kunde pumpa på med benen som har blivit ganska starka efter alla cykelpass, jag räknar träningsmängden i tid och inte i längd med cykling, men det är ju kul när man lyger fram över Roslagens kullar. Det enda som jag inte gillar med cykling (förutom att man får ont i rumpan) är att man ständigt har motvind, visst vissa kallar det för fartvind men även om du har vinden i ryggen så när du trampar på rakorna så suger vinden i cykeln och kroppen för att bara göra allt lite jobbigare.

Men jag tycker att livets hårda kanter mattas av lite efter att man har varit ute i en timma, tempot ökar lite och kroppen vet vad den ska göra, och man kan bara hänga på en skön tur för kropp och själ.
Funderar faktiskt på att ha kvar cyklingen på programmet efter att jag har blivit bra i foten, bara för att få lite omväxling i träningen.

Ormön

I dag gjorde vi en tripp till min frus föräldrars stuga som ligger på Ormön, namnet till trots, inga bett i foten. Ön ligger vackert utanför Östhammar, och dom har en stor brygga som man kan ligga och sola på. Jag passade på att hoppa i havet och prova att springa i vatten med flytväst, det var mycket jobbigare än vad jag hade trott. Fick upp ett flås på nolltid, körde på i femton minuter, det fick räcka. Det är ju vilodag.

Sen gick vi ut på en promenad, jag hade min son på axlarna, som tycker att det är kul när jag leker att jag är en häst. Tänkte att det är ett bra tillfälle att känna på hur min fot mår, sprang i väg, Sixten tjöt av skratt: Mera Pappa! Fortare Pappa! Jag sprang på och till min stora glädje så sa min fot inte ifrån, lite värk, men helt okej. Sixten fick en tur så att han var tvungen att säga: Sakta ner, pappa. Jag var supernöjd!

I morgon ska jag köra mitt långpass på cykel men tänker lägga in ett kortare joggpass på kanske 3-400 meter för att sakta vänja foten till löpning.
Men jag tror kanske att jag ska åka in till Janne på RunnersStore så att han kan ge mig bra råd till min rehab, just nu kör jag bara lite på känsla. Det kanske är bra att få ett proffsigt råd så att man inte pajar något igen. Eller är det bara att köra på?

Bästa tid för rehab

Runt vår underbara stuga går jag omkring och kärrar jord, gräver, sågar, målar och fixar lite allmänt. Och det är just vad min onda fot vill göra, jag går barfota och tar försiktiga och kontrollerade steg, och det blir många steg under en dag. Ner till ateljen och upp tillhuset, runt och tillbaka. Inte något kontorssittande med trånga skor.

I dag sa min skadade fot till mig att han tyckte att han inte kunde ha fått bättre rehab av mig än vad han har fått hittils, man kan ju inte annat än bli glad av en sån kommentar. Många små barfotasteg har skrämt i väg smärtan och nu är det mer en molande, krypande, läkande småvärk som sipprar fram då och då. Sommaren är underbar!

Det var kul att snacka med grannen idag, han höll på tappa hatten när jag sa att jag skulle springa stockholmhalvmarathon:
- Va, det är ju över två mil! Sa han.
Häftigt för mig att det ligger inomräckhåll. Bra för egot att snacka med grannar och inte bara läsa andralöpbloggar.

Skadad i fyra veckor!

Det är snart fyra veckor som jag har gått och haltat. Tittade tillbaka i min blogg och det är nästan lite underhållande att läsa mitt inlägg efter att jag skadade mig:

I går så tränade jag för första gången backträning, sprang upp och ner för en 200 meter lång backe i Hagaparken. Som en idiot i 20 minuter. Vet inte vad det har gett för nytta, jag fick lite ont i foten på ovansidan. Kändes som om det var något som släppte, kanske har man haft låsningar som har suttit fast i åratal som nu håller på att lossna.

Jojomän, låsningen borde ha varit kvar, ben ska vara hela. Men jag har inte tänkt att min blogg ska vara ett substitut för klagomuren. Tänk positivt, jag har fått upp ögonen för cykling, okej det kommer inte att bli min huvuddisciplin men det är faktiskt ganska kul (man får ju se lite mer än när man är ute och springer) och det känns som det kan vara ett bra kompliment för löpningen.

I dag har jag brytit en ny barriär, nämligen 2 timmars träning i sträck! Jag har cyklat i 2 tim och 13 min.
Tänkte att jag skulle ta det lite lungt efter mitt ganska hårda konditionspass sist, så mitt mål var att hålla mig mellan 70-80% av maxpuls och vara ute minst 2 timmar. Jag laddade flaskan med Brämhults ekologiska lemonad och tog med en banan. Och med risk att låta som en hämningslös nationalromantiker igen så måste jag bara berätta om hur vackert det är i Roslagen, alla vackra små hus, röda med vita knutar, gula träkåkar, blomsterängar, bönder som vattnar sina kor, pensionärer som sitter i sin perfekta trädgård med en tidning och en radio, ja listan kan göras hur lång som helst och när man sitter på sadeln och har bestämt sig för att hålla ett skönt tempo, ja då är livet toppen. Det är faktiskt årets bästa träningstur tycker jag.
Efter en timmes cykling åt jag bananen och smakade på lemonaden, coolt när man känner att kroppen svarar på energin efter ett tag, kände att energinivåerna låg mycket bra och när jag kollade min pulsmätare så låg jag och snittade 80-85% av max, men det kändes bara nice. Så jag fortsatte i det tempot.
När jag rullade in till stugan och visste att jag hade varit ute i mer än två timmar i hyfsat tempo (det blev ett snitt på 80% av maxpuls) så kunde man inte känna annat än lycka. Och foten den har inte sagt något alls.

I'll be back!

I dag har jag varit ute på ett långpass på cykel. För att göra det uthärdligt har jag köpt ett par riktiga cykelbyxor. Man måste ju ha bra grejor, i alla fall på kroppen, cykeln är OK men den kanske borde servas.
Bra uppladdning med ägg, bacon, korvar och vatten. Jag gav mig ut och taktiken med dagens pass var att det skulle vara långt och jag skulle lägga in tempoökningar. Kände direkt att kroppen var tänd, la mig ganska snabbt på 85% av maxpuls och pressade på i backarna. Efter 20 minuter var det dags för första tempoökningen, låg på ca 91% i tre minuter. Problemet som jag har haft tidigare med cyklingen är att jag får mjölksyra direkt när jag tar i lite extra, men nu kunde jag hitta en nivå där jag låg strax under syratröskeln. Efter 40 minuter körde jag andra tempoökningen i fem minuter, var ganska slut efter det, men återhämtade mig ganska snabbt i 80% farten. Kunde faktiskt njuta lite av cyklingen, mån får ju se så mycket och jag har hittat några perfekta vägar i Roslagen som är som hämtad ur en sång, med hästar, kor, får, ladugårdar, små torp, böljande ängar, sjöar, skogspartier med ädelskog, sprättägg till salu, allt detta längs en smal asfaltsväg som skär igenom det vackra landet. Efter en timme och två minuter var det dags för den tredje tempoökningen, nu var det bara en mil hem och nu kunde jag tömma reservkrafterna, hittade rätt kraftanstängning, precis under syra tröskeln, och körde på, kom upp i 96% och höll det i 10 minuter. Var helt supernöjd efter den intervallen och tag det lite soft hem de sista kilometrarna. 1 timme och 25 minuter, lite skakig i benen när jag kom till stugan men mycket nöjd när jag satt med mina fötter i ett kallt bad.
Det kanske går granska bra att behålla konditionen med hjälp av två hjul...

/fredde

Fraktur i foten - ingen lek

Det är inte glädje man känner när man hoppar ur sängen, aj aj shit, det gör ont fortfarande. Jag drömmer på nätterna om att jag springer längs en lång kuperad väg, vinden blåser i håret, solen glittrar i vattenbrynet, morgondimman har just lättat, jag känner dofter av sommarblommor och nyslaget hö, min puls och andning jobbar hårt men är kontrollerad, svetten lackar, jag möter en lång backe och känner att jag har bra med reservkrafter. Med ett ökat stegtempo så övervinner jag backen med lättehet, kan fortsätta mitt ökade tempo men känner att jag återhämtar mig snabbt.... och så fortsätter det ända till jag vaknar sätter i min fot och säger... AJ!

Min fru frågade mig vid middagen förra kvällen om jag inte tyckte det var lite skönt att vara skadad, man får ju vila med gott samvete, jag svarade det som jag känner, nämligen att jag saknar träningen varje minut. Hon trodde mig inte, men efter några minuter senare så tror jag att hon fattade.
Jag är en löpare och jag saknar att springa, jag är hänvisad till att sitta på en hård sadel och ett par trampor att snurra fötterna på, det är OK men det är trist och jag får oerhört ont i röven. Jag har i allafall varit ute ett antal pass på cykel, en timme åt gången. Pulsen som ligger mellan 80-85% av max. Jag tror att min kondition håller på att sina bort, tycker inte att jag får någon bra konditionsträning på cykel, tycker att jag bara får en massa syra i benen i uppförsbackarna och när det går utför så faller pulsen till vila.
Jag har fått ett tips om att man kan köra rehab barfota, springa lite lätt på en gräsmatta, jag ska prova det när jag kan stödja foten i dag funkar inte det. Undviker faktiskt fortfarande att promenera längre sträckor eftersom jag får så ont i foten av det.
I morgon är det cykelpass som står på schemat.

/fredde

Kaffepaus.

Sitter och njuter av semester, sol och familj. Har varit i Grisslehamn och köpt rökt sik. Mmm.

Dyster prognos

Jag har pratat med min ortoped, som gjorde mina inlägg i skorna. Han gav mig en mycket dyster prognos av min onda fot. Han trodde med alldra största sannorlighet att jag hade en spricka eller ett benbrott på ovansidan av min fot och sa att jag måste vila, det är det enda man kan göra. Suck, men jag får vara glad att det går bra att cykla utan att det gör för ont, ortopeden sa att det var ok, så länge jag inte belastar främre delen av foten. Jag vet inte hur länge jag kommer att ha ont, men i värsta fall så är det två månader!

I går var jag på gymmet men vilade från cykeln eftersom jag känner att mitt långpass sen helgen sitter fortfarande i och jag vill ju inte dra på mig några fler skador. Lite skön styrketräning med focus på core - mage, rygg och sidor. Känner att löpningen har gett en bra grundstyrka i kroppen, men tror att det är bra att komplettera men lite vikter.

Jag har ju som mål att bli av med några kilon och har nu dessvärre stannat på 85kg, 2 kg från mitt mål. Det är lite svårt att motivera sig när man inte kan träna ordenligt, men jag försöker. Jag har i dag ätit min sallad med kalkon och avocado, det är faktiskt gott med smalmat, det svåra är ju att det är ju också gott med fikabröd... Nu ska jag ta ett äpple.

/f

Långpass på cykel

Nya muskler ska formas när man sitter på en cykel, och då med betoning på sitta.
I dag var det dags för att prova på långpass på två hjul. Jag bestämde mig för att åka in till Norrtälje från stugan för att köpa stift till en spikpistol. En sträcka på 18,5 K. Jag körde på, kollade klockan att pulsen låg mellen 80-85% av max. Perfekt, på vägen in kappkörde jag med en traktor, han blev lite stressad och han körde plattan i mattan i en lång uppförsbacke för att försöka skaka av mig. Och det gjorde han bara för att jag låg närmare 90% av max i puls och hade bestämt att jag skulle utföra ett koncentrerat pass. I Norrtälje gjorde jag ett snabbt ärende och köpte lite energidryck. På vägen tillbaka såg jag svarta moln och åska, svände in och tog en platspåse och säkrade mobilen. Det var tur för 5 minuter senare så vräkte det ner. Ett skönt sommarregn, jag höll mig koncentrerad att hålla pulsen inom mitt intervall.
Efter en timme och fyrtitreminuter cykling var jag tillbaka, totalt 37K, jag körde nästan marathondistansen och kände respekt. Snittpuls 149. Max 170. 1268 cal. Jag är nöjd. Och foten sa inte ifrån.
Om man sammanfattarveckan har jag fått fyra timmars träning, inte löpning men bättre än ingenting.
/fredde

Alright!

Eller alrajt som min son Sixten säger. Hur coolt som helst (helt objektivt). I fredags körde jag mitt första riktiga pass på träningscykel, och det funkade mycket bra, jag blev lite lycklig faktiskt.
Jag inser att utveckingen har gått lika snabbt för träningscyklar som för internet de senaste tio åren.
Jag blev väldigt imponerad av att träningscykeln kunde känna av mitt pulsbälte, och jag kunde ställa in ett "Cardio"-program. 80% av min maxpuls. Testade direkt, och min erfarenhet av teknik är att det väldigt sällan funkar som man hade tänkt sig. Men direkt så dök min puls upp på cykelns display, alrajt!
Då var det bara att trampa på, tänkte köra ett fyrtiominuterspass, men efter uppfylld tid tyckte jag att det gick att förlänga. Det blev totalt 70 minuter, 60 min "Cardio" och 10 minuter "Hills". Det var ett grymt bra pass, inte för hårt men inte för softish. Alrajt!
I morse så tag jag med Sixen (2 år) på min riktiga cykel, jag hade lovat att vi skulle leta upp en häst och ge den morötter. Vi hittade några får, kossor och tillslut hittade vi en häst som hade ett föl. Succé, hästen fick morötter och var mycket nöjd. Jag är mer än nöjd, jag fick ett medelpass på cykel i 50 minuter.
I morgon får det bli ett långpass med cykel, jag ska försöka fatta hur min pulsklocka fungerar för att man ska hålla pulsen inom ett visst intervall.

Jag går runt och haltar som en pensionär, men när jag sitter och trampar flyger jag fram och har inga känningar i foten. yea! Förhoppningar förhoppningar...

Styrketräning, valium för en stressad kropp

Jag blir otroligt avundsjuk när jag läser om min polare som flyger fram bland norrlandsmyggen. I går var jag på gymmet för första gången på länge, testade lite cykling, foten kändes helt ok. Tyckte bara att det var svårt att komma upp i puls ända till jag hittade till bergprogrammet och fattade hur man ökade på motståndet. Shit, då fick jag en massa mjölksyra, och dessutom massor med välbehövlig pulsträning. Det var fantastiskt skönt att få ett pulspass trots min onda fot. Vågade dock inte köra allt för hårt, vill ju inte åka på fler bakslag. Avslutade passet med styrka, körde framsida och baksida ben, lite armar och bröst.
Mår toppen idag och tänker köra ett likadant pass i morgon.
Inte för att jag tror att någon är intresserad men min fot är lite bättre, jag behandlar den med votalren, treo, grönt the, c-vitamin och resorb. Men med att foten är bättre betyder bara att jag haltar lite mindre än vad jag gjort tidigare. Jag är tvungen att ta bilen överallt, när jag tar Sixten till dagis, när jag åker till jobbet, när jag har lunch. Jag brukar försöka att lägga in lite vardagsmotion, speciellt nu när jag ska tappa vikten till 83 (tre kilo kvar), men det blir svårt just nu. Den här veckan väljer jag hissen.

Följetongen. Ont i foten.

I dag ska jag köpa voltaren, vitaminer och resorb.

Spinning inställt i dag

I natt har jag knappt sovit, ont i huvudet, knaprade två alvedon, törstig, pissnödig, men framför allt ont i foten. Och i dag är det värre, jag fattar inte hur det kan komma sig. Jag måste ta mig till en expert och se vad han eller hon kan göra, går det att rädda foten. Går omkring och haltar som en anka. Måste kolla upp någon slags vattenträning i dag så jag kanske kan göra ett pass i morgon i alla fall.
Jag har hamnat i en snabb nedåtgående spiral tillbaks till eländet jag lämnat, maten träningen och vikten! Allt går åt fel håll och jag vet inte var jag ska börja för att ta tag i detta.
Är för trött att fatta något alls, sov bara 4 timmar i natt.
Hjälp!

Nej nej nej nej nej...

Shit, min fot har inte blivit ett dugg bättre sen i måndags. Jag har varit tvungen att vila hela veckan för att jag skulle vara pigg och fräsch till långpasset i helgen. Du har redan gissat rätt, jag har inte snörat på mig skorna. Jag har haltat omkring med min onda högerfot i stället.
Nu ska jag i desperation försöka att lägga upp en alternativ plan för träning denna vecka tills min fot är bra igen.
Jag är helt övertygad över att jag tog i för hårt i backpasset i tisdags, och det är en stor prestigeförlust för mig eftersom jag har som mål att ha en skadefri uppladdning. Men om jag kan vara igång i morgon med alterbativ träning så har jag bara missat två pass vilket i sig inte är så farligt antar jag.
Jag vet att man inte kan ta igen träning, men jag kommer att försöka träna mjukare och oftare för att bibehålla konditionen i alla fall.

/fredde

Skadad

Jag tar det säkra före det osäkra och ställer in min löpning i dag. Jag har fortfarande ont i min högerfot och jag tror inte att det blir bättre av att springa idag. hade jag haft tid och fixa så kanske jag kunde ha dragit iväg på ett spinningpass. Men jag vill inte riskera mitt långpass i helgen så jag tar det soft i dag. det får bli en promenad i stället.
/f

Djur?

Jag hoppas inte att det är en silverfisk.

På tåget

Äntligen på väg hem i från Göteborg. Jag hoppas för mitt liv att Sj inte fukkar upp. Tåget ska vara i Stockholm 20.50. Så jag bör bara missa typ 15 minuter av Sverige-Ryssland.

Ny adress för min löparblogg

Eftersom jag här börjat att rensa ut lite här och var i mitt liv så gör jag det även på bloggsidan. Jag har haft två bloggar men mest skrivit i min träningsblogg. Så jag har bestämt mig för att flytta över träningsbloggen hit och fimpa den på blogs.se. Känns bra. Jag behåller dock namnet tvlivet, vilket klanske inte är helt logiskt, men så blir det. Eftersom jag har min mobilkamera länkad till denna blog så kanske det dyker upp lite bilder framöver...

I dag så har jag varit i Götebog och fimat, en ganska bra styrketräning för mig. Har burit fem tunga väskor runt i götet och filmat. Sitter nu och fluktar på mitt pass som jag ska göra i morgon. Fartlek i 25 minuter. Fy fasen vad jag tycker att det är töntigt ord, fartlek, smaka på det. Töntigt. Leka med farten, jo jag fattar, det ska vara kul. Men det låter som hämtat från femtiotalet.
Jag ska komma på ett bättre ord! Gör du?
/fredde

Min blogg: P060508_17.35[01].JPG

Efter jobbet med micke och jonas.

Vabdag

Vi har spelat gitarr och nu har vi byggt en koja.

Min blogg: P290308_14.24.JPG

t

Min blogg: P190308_20.28.JPG

Middag med Uffe. Det blev en Bronkoburgare.

Jill Johnson

Lyckad inspelning av Jills nya turné, Music Row i Uppsala.

Schyfferts roast!

Min nu bästa kompis Jögen Bodesand bjöd med mig till Henrik Schyfferts fyrtioårsfest på intiman! Bland andra var Jonas Gardell, Johan Glans, Özz Nujen, Fredrik Lindström, David Batra och Kristian Luuk på plats och stekte Schyffert men även varandra, extremt brutalt och roligt, jag satt med ett konstand leende mellan skrattsalvorna. Efterfesten var på Sahlin och Teddybears stod på scenen! Toppenkväll.

Vabdag 2

Solen skiner.

Nu även reggad hos skatteverket

Nu är det äntligen klart, skattemyndigheten har äntligen lyckas översätta det thailandska vigselbeviset och registrerat mig och Desirée som man och hustru!

Vabbdag

Sixten möter naturen.

Party!

.

OB på Rival.

Lyckad inspelning med legenderna Smokie.

Uganda

Det här är mina nya kompisar från Uganda! Jag var där och producerade en film för Ericsson om deras radiobasstationer i buschen.

Fantastiskt land och fantastiska människor. Vi var i de mycket fattiga delarna och träffade människor. Fast, kanske inte de fattigaste, mannen i rosa skjorta hade en mobiltelefon.

Nu när jag har kommit hem kan jag konstatera att jag inte mår inte bra. Ont i magen!
Jag fick med mig något mer än mina oginalband med mig hem, men vad det är vet ingen.

Jag har varit på Karolinska sjukhuset som inte har någon aning vad det är, och sa att jag fick gå hem och ha ont bara.

Kan inte jobba, men jag har varit på en hälsokostbutik och köpt lite piller, som verka fungera ganska bra. Mår bättre, dag för dag.

Men det var helt klart värt det, att åka till Uganda, trots detta bakslag.

Minglarna

Min vackra fru!

Trailers klara

Nu har jag gjort färdigt alla trailes för Radiohjälpen, som ska sändas innan melodifestivalen. Så att alla ska ringa på det dyra numret så att de stackars barnen också kan få ha det lite bra.
Det gick bra i premiärprogrammet förra lördagen, rekordinsamling för att vara första programmet. Måste bero på att det är en bra trailer :-)

Min blogg: P110208_14.07.JPG

Planeringsmöte?

Min blogg: P110208_12.46.JPG

bjarne

Min blogg: six

Tittar du nu?

Min blogg: P070207_22.22.JPG

Dez som knarkar på hemnet.