Mitt längsta långpass

Det har varit min hårdaste träninsvecka på länge som jag genomfört, 38K fördelat på fyra pass. Och i går så sprang jag mitt längsta långpass, 18K.
Jag hade laddat upp mentalt i flera dagar inför långpasset, jag vet ju inte om jag kan springa så långt. Jag har ju aldrig varit en löpare och springer man 18K, ja, då är man i alla fall inte bara en joggare. Eftersom jag inte har något vätskebälte så är min taktik att jag kör ut med bilen och gömmer en flaska med sportdryck i ett dike längs vägen och hoppas på att jag ska komma ihåg var jag gömde den när jag flämtande kommer dit.
Vädret var perfekt, lite mulet och 17grader, solen glimtade fram då och då, startade i ett ganska lågt tempo 6.00 ökade efter 4K men kännde att jag fick håll över bröstet och var tvungen att sänka temot till 6,20, fick känning i benhinnorna och började bli lite orolig att jag inte skulle ta mig runt. Men efter 8K känndes det bättre och vid 10K hittade jag sportdrycken som gjorde susen, fick världens energi och öade farten, efter ett tag så såg jag en rygg på en löpare (jag var ute på ödevägar i norrtäljetrakten) kännde direkt att jag var tvungen att springa om honom, fick bara hålla mig lite lugn så jag jag inte spring för fort. Efter några minuter så var mannen omsprungen och jag fick en ny booost! Yes jag är bannemig bra. Då, kände jag att höften gjorde ont, knäna inledde en klagosång och då bet jag i hop ända fram till stugan och 18K stod på min klocka. Supernöjd.

/fredrik