I morse så fick jag skjuts av min fru och son till startpunkten av mitt långpass, det var en bit ner mot Bjästa som ligger söder om Örnsköldsvik. Jag brukar alltid springa runt en sträcka och inte från a till b. Men jag har inte hittat någon bra rutt kring mina trakter så det fick bli en långtur med skjuts.
Något som jag märkte var att jag blev lite nervös, vad långt det är, vilka branta backar, och så vidare. Jag la ner en flaska sportdryck i diket som jag skulle få efter 7,5K. När jag kom ut ur bilen kände jag en frisk morgonbris i ansiktet, lättade på trycket och satte igång. Skönt att få springa på asfalt igen, tänkte på att det var inte så länge sedan jag gick omkring och haltade, jag var så otroligt glad att jag kunde vara ute och springa. Första kilometern var lätt, med mest utför, 5,50. Målet var att ta mig hem på ett snitt 6.00/K. Andra kilometern 5,40! Shit det är ju mitt tävlingspace för halvmaran, jag blev förvånad över hur lätt jag sprang och fortsatte att springa bra med drog medvetet ned på takten( jag har ju inte varit ute på ett liknande pass och jag vill inte bryta, utan det var viktigt att klara av att springa hela vägen). Men efter några K med 5,50 så var jag nere på 5,40/K igen! Trots att den friska brisen slog mig ständigt i ansiktet.
Sen hittade jag min flaska med sportdryck, drack och kände att det behövdes fylla på lite. Efter 8K kom backarna, om jag tidigare har pratat om backar och backträning så är det inget jämfört med riktiga norrländska backar, långa, sega, branta, men det var bara att pressa på och efter att man nött ordentligt så vara man uppe.
Jag hade planerat att springa 13K men när jag var framme och skulle ta den sista uppförsbacken som nervarvning så kände jag mig så pigg att jag sprang hela vägen hem. Avslutningen var en backe i 2K. Snittpulsen var 85% och det blev totalt 14K. En ökning med 4K från förra veckan.
Men jag ligger ganska långt efter om man tittar på Szalkais tränings program långpassen är på 18K med fartökningar. Men skam den som ger sig. Förra året hade jag två ryggskott och en veckas magsjuka när jag tränande inför midnattsloppet, och det gick ju vägen.
Jag tror att det viktigaste för mig nu är att jag får vara frisk, vilket betyder att jag inte kommer att föröka att öka så mycket i träningsdos utan det kommer att vara 3-4 pass i veckan. Basta. Satsar på kvalitet. Så, jag har förhoppningar på att jag ska lyckas locka med Marathonfarsan på ett intrevallpass på bana på tisdag, för att prova på att träna i grupp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar