I dag gjorde vi en tripp till min frus föräldrars stuga som ligger på Ormön, namnet till trots, inga bett i foten. Ön ligger vackert utanför Östhammar, och dom har en stor brygga som man kan ligga och sola på. Jag passade på att hoppa i havet och prova att springa i vatten med flytväst, det var mycket jobbigare än vad jag hade trott. Fick upp ett flås på nolltid, körde på i femton minuter, det fick räcka. Det är ju vilodag.
Sen gick vi ut på en promenad, jag hade min son på axlarna, som tycker att det är kul när jag leker att jag är en häst. Tänkte att det är ett bra tillfälle att känna på hur min fot mår, sprang i väg, Sixten tjöt av skratt: Mera Pappa! Fortare Pappa! Jag sprang på och till min stora glädje så sa min fot inte ifrån, lite värk, men helt okej. Sixten fick en tur så att han var tvungen att säga: Sakta ner, pappa. Jag var supernöjd!
I morgon ska jag köra mitt långpass på cykel men tänker lägga in ett kortare joggpass på kanske 3-400 meter för att sakta vänja foten till löpning.
Men jag tror kanske att jag ska åka in till Janne på RunnersStore så att han kan ge mig bra råd till min rehab, just nu kör jag bara lite på känsla. Det kanske är bra att få ett proffsigt råd så att man inte pajar något igen. Eller är det bara att köra på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar