Eller alrajt som min son Sixten säger. Hur coolt som helst (helt objektivt). I fredags körde jag mitt första riktiga pass på träningscykel, och det funkade mycket bra, jag blev lite lycklig faktiskt.
Jag inser att utveckingen har gått lika snabbt för träningscyklar som för internet de senaste tio åren.
Jag blev väldigt imponerad av att träningscykeln kunde känna av mitt pulsbälte, och jag kunde ställa in ett "Cardio"-program. 80% av min maxpuls. Testade direkt, och min erfarenhet av teknik är att det väldigt sällan funkar som man hade tänkt sig. Men direkt så dök min puls upp på cykelns display, alrajt!
Då var det bara att trampa på, tänkte köra ett fyrtiominuterspass, men efter uppfylld tid tyckte jag att det gick att förlänga. Det blev totalt 70 minuter, 60 min "Cardio" och 10 minuter "Hills". Det var ett grymt bra pass, inte för hårt men inte för softish. Alrajt!
I morse så tag jag med Sixen (2 år) på min riktiga cykel, jag hade lovat att vi skulle leta upp en häst och ge den morötter. Vi hittade några får, kossor och tillslut hittade vi en häst som hade ett föl. Succé, hästen fick morötter och var mycket nöjd. Jag är mer än nöjd, jag fick ett medelpass på cykel i 50 minuter.
I morgon får det bli ett långpass med cykel, jag ska försöka fatta hur min pulsklocka fungerar för att man ska hålla pulsen inom ett visst intervall.
Jag går runt och haltar som en pensionär, men när jag sitter och trampar flyger jag fram och har inga känningar i foten. yea! Förhoppningar förhoppningar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar