Alla dagar efter 14kilo på 14 veckor

Jag har skrivit en bok som heter 14 kilo på 14 veckor tillsammans med min kompis Jörgen. Där får man följa vår viktresa från lönnfet till normalviktig, en kamp mot frestelser, tiden och den största svårigheten att bryta gamla invanda mönster.

BadGear har också läst den och har skrivit ett omdöme om boken. Det var väldigt roligt att läsa om vad han tycker. Dom som följer BadGear vet att han har gjort en fantastisk viktresa och idag fyller han sin träningskalender nästan varje dag med löpning som kan landa på över 80K/vecka.
Badgear efterlyser ett - Vad hände sen? Efter vi tappade alla kilon. Det är ju inte någon hemlighet att det svåra är faktiskt inte att gå ner i vikt utan att behålla den nya vikten.

Vintern 1994, vikt okänd, men tippar på att den kan ligga runt 95 pannor.

Hur gick det för mig?
När vi satte i gång viktminskningsprojektet, julen 1995, då vägde jag 97 kilo, blev andfådd om jag satte mig upp ur soffan för att hämta något gott ur kylen. Åt alltid pizza på söndagar, det var jag värd. Festade på helgerna och tog gärna en after work i veckorna. Ett storstadsliv som var socialt aktivt men hälso och viktmässigt inte att rekommendera. Enda motionen kunde vara en och en annan golfrunda. Men stora förändringar skedde under 14 kilo på 14 veckor, för mig så passar det bra att göra viktminskning till ett tävlingsprojekt. Jag lärde mig att känna hur mycket mat jag behöver för att fungera bra. (Att träna hårt på för lite mat är ingen nice upplevelse) Men med ett minskat och mer kontrollerat matintag så lär man sig mycket på vilken typ av mat som man mår bra av. Att kunna känna nyanser i olika typer av näring är en helt ny upplevelse. Ok, jag vet att det kan låta lite insnöat, men så blir jag när jag blir intresserad av något. Förr var det whiskyböcker som låg på nattduksbordet nu är det löparböcker, jag älskar att sluka litteratur och bloggar i specialområden. Men jag dricker gärna whiskey fortfarande, men det är inte i samma mängder som tidigare.

Sommaren 2005, på viktfronten en lite uppgång, 97 kilo, och älskar livet.

Sista veckorna i 14 kiloprojektet var extremt jobbiga, då var det i princip svält i kombination med långa löpningspass. Inget att rekommendera antar jag, fast ärligt talat så funkade det ju för mig.

Så kom dagen som man väntat på, slutvägning, och ja, både jag och Jörgen klarade utmaningen och lyckades gå ner 14 kilo på 14 veckor. Jag kommer ihåg dagen fortfarande, jag bjöd ut min fru på café Sirap på Surbrunnsgatan som har American pancakes med blåbär och lönnsirap, äggröra, bacon, bröd & smör och allt annat gott som man kan tänka sig. Det var en fest som jag inte glömmer! Utan alkohol, yes!

Men tillbaks till vad BadGear funderar över, hur gick det sen? Det var entidig morgon den 4e april 2006 som slutvägningen ägde rum och det har gått 179 veckor sedan dess och vad väger jag idag? 79 kilo och är 183 cm lång. Det är fyra kilo mindre än min slutvikt från 14k14v. Jag har i mer än tre år lyckas hålla vikten. Inte så kul om man skull vilja göra TV på min story, jag är just nu en som bara tuffar på, som äter hälsosam mat gjord helst på färska råvaroro och regelbunden motion.
Men det hade faktiskt kunnat gå - Highway to hell - för efter två veckor efter att jag avslutat 14k hade jag gått upp fyra kilo! Antagligen hade jag tappat mycket vätska den sista veckan, eftersom jag drack också väldigt lite då. (allt för att nå målet)
Men jag hade under projektet vant mig med livet att motionera regelbundet samt att äta ordentligt och regelbundet över dygnet vilket ledde mig ner mot 83 kilo och där har jag legat kring ända till i våras 2009 då jag la om min kost helt.

December 2008, har hållit vikten i ett och ett halvt år, 84 kilo.

Jag träffade en naturläkare som gav mig kostråd för att må bra. Kort sagt slutade jag med ris, pasta, juice, ägg och bröd. Det kändes först som om jag inte kunde äta någonting, men efter ett tag så hittade jag Quinoa, bönor, sallad, fisk, kyckling, kött (inte så mycket, men ribbs på fredagskvällen är kanon) Efter att jag har följt dessa råd så mår jag otroligt bra, jag har inte varit förkyld någon gång, trots att familjen varit snoriga, febriga och hostiga. Tidigare har jag alltid haft en extrem dipp efter lunchen och har inte kunnat jobbat bra utan helst velat sova, nu har jag lätt för att ta tag i jobbet direkt efter maten. Ha minskat på kaffe till förmån för grönt te på eftermiddagen. Efter dessa förändringar i kombination med ambitiös löpträning har jag nu gått ner till 79 kilo och känner mig lätt i kroppen, toppen helt enkelt. Nu är jag inte långt i från min toppform som jag hade när jag var 20 och gjorde lumpen, då vägde jag 76 kilo.
Men för mig är lösningen till viktkontrollen att jag springer regelbundet, om jag inte gjorde det skulle jag antagligen gå upp i vikt. Jag tycker att det är tydligt att om man sköter sin motion är det mycket lättare att sköta kosten. Jag menar att det kan ju inte vara så många som bor i Sverige som inte har fattat att man blir tjock av pizza och läsk, men ändå så är det många som inte kan kontollera sig. Men om man tränar så vill man ge kroppen bra energi så att man kan prestera bra på nästa pass, det blir nästan någon form av egoism, jag vill minsann ha bra mat så att jag kan vara snabbare på nästa pass. Om man bara ser det ur ett vikt/utseende perpektiv tror jag att det är svårare att motovera sig. (såvida man inte är singel, det brukar ju vara ganska tydligt att kompisar som blev singel ganska snabbt tappade X antal kilo för att bli lite attraktivare på maknaden. X antalkilo brukar i dessa fall ganska snabbt återfinna sig på magen då nästa förhållande har blivit långvarit)

Det som är skönt med denna livsstil är att jag kan frossa i vissa onyttigheter utan att det gör något, jag har svårt att kontrollera mig när vi har en 200grams marabou apelsinkrokant hemma. jag kan lätt sätta i mig en sådan kaka själv, min son brukar förtvivlat säga att nu får du inte ta mer. Lillkillen kan ju inte äta lika snabbt som jag. Chips (eller transfett som jag ibland kallar det) är också en något som jag kan frossa i.
Men om jag ska sammanfatta detta så tror jag att jag lyckas hålla vikten av hälsomässiga skäl, att jag faktiskt mår så bra med min nya mathållning samt att jag springer och utvecklas inom löpningen, det ger mig väldigt mycket både fysiskt som psykiskt.

Sommaren 2009, min första mara i benen och jag känner att jag

närmar mig formen av mitt forna jag, 80 kilo.