Har haft lite olika kroppsliga utmaningar under åren efter 30. Nu har ett nytt utmanande mål seglat upp i mitt liv, BAMM 2012 50K. Genom bra mat och kontinuerlig träning ska jag förbereda mig inför starten som går på min 41 årsdag den 17 augusti 2012.
Måste ha varit ett fint äventyr, om man gjorde det som ens första marathon så vore det nog inte så svårt att persa med flera timmar när man ger sig iväg på en första asfaltsmara.
Grattis! Jag såg dig minsann - flera gånger. Fast inte visste jag att vi hade en gemensam bekant. Som jag iofs heller aldrig träffat... Vi har förexten kutat samma stigar tidigare också. Lotsstigen i Ö-vik. Där bor mina svärföräldrar. Fast lika häftigt som Vertex är de sannerligen inte! Visst var det häftigt?!
Hallå! Kikade efter något intressant läsvärt om Vertéx(då jag och en kompis oxå befann oss där ute i leran)och så kom jag in på din blogg, så jag kan ju passa på att säga jättegrattis! Hur känns benen idag då?...man känner att man lever:) Lycka till med fortsatt träning!
badgear: Jo loppet var grymt vackert och grymt på andra sätt ;-) En upplevelse som man kan njuta av länge.
Bureborn: Tack och Jo, jag har hört av Marathonfarsan att du har Öviksanknytning, jag är född där men har flyttat till Stockholm. Vertex var superhäftigt, har varit i fjällen många gånger och flugfiskat men har aldrig fått denna coola upplevelse som fjällmaran gav mig.
Marie: Hej var roligt att du kikade förbi. Tackar benen känns ganska bra, faktiskt bättre än efter Stockholm marathon. Trots att jag var ute dubbelt så länge på Vetex! Jag snickrar på en berättelse från hela loppet som kommer upp snart. Lycka till själv. Imponerande att ni sprang Vertex utan att sprungit marathondistansen tidigare.
...nu känns det som att det enda jag vill är att göra ett försök på ett "vanligt" marathon, utan tidsmål, bara att ta sig igenom hela, lugnt springande:)
6 kommentarer:
Måste ha varit ett fint äventyr, om man gjorde det som ens första marathon så vore det nog inte så svårt att persa med flera timmar när man ger sig iväg på en första asfaltsmara.
Lyckliga dig och grattis till lubbet! :)
Grattis!
Jag såg dig minsann - flera gånger. Fast inte visste jag att vi hade en gemensam bekant. Som jag iofs heller aldrig träffat...
Vi har förexten kutat samma stigar tidigare också. Lotsstigen i Ö-vik. Där bor mina svärföräldrar. Fast lika häftigt som Vertex är de sannerligen inte! Visst var det häftigt?!
Hallå! Kikade efter något intressant läsvärt om Vertéx(då jag och en kompis oxå befann oss där ute i leran)och så kom jag in på din blogg, så jag kan ju passa på att säga jättegrattis! Hur känns benen idag då?...man känner att man lever:)
Lycka till med fortsatt träning!
badgear: Jo loppet var grymt vackert och grymt på andra sätt ;-) En upplevelse som man kan njuta av länge.
Bureborn: Tack och Jo, jag har hört av Marathonfarsan att du har Öviksanknytning, jag är född där men har flyttat till Stockholm. Vertex var superhäftigt, har varit i fjällen många gånger och flugfiskat men har aldrig fått denna coola upplevelse som fjällmaran gav mig.
Marie: Hej var roligt att du kikade förbi. Tackar benen känns ganska bra, faktiskt bättre än efter Stockholm marathon. Trots att jag var ute dubbelt så länge på Vetex! Jag snickrar på en berättelse från hela loppet som kommer upp snart. Lycka till själv. Imponerande att ni sprang Vertex utan att sprungit marathondistansen tidigare.
Alltså. Har du snickrat klart snart?
...nu känns det som att det enda jag vill är att göra ett försök på ett "vanligt" marathon, utan tidsmål, bara att ta sig igenom hela, lugnt springande:)
Skicka en kommentar