När det gäller vissa saker i livet så har jag ett drag där jag kan vara hur tålmodigt som helst. Det gäller saker som man gör med händerna, för några år sen så upptäckte jag att jag kan ägna mig åt att olja och slipa möbler i oändlighet. Jag vill bara slipa med finare papper och olja lite till.
Förra helgen så hittade jag ett nytt intresse: att klyva ved.
Jag har fällt ganska många träd i stuga och har fått en hel del att ta hand om, så på lördagsmorgonen satte jag i gång med yxan. Det vad segt och det var svårt att klyva veden. Plötsligt så dyker min granne upp och frågar om jag vill låna hans vedklyv, inte svårt att tacka nej till det. Grannen tyckte väl att det såg tungt ut när jag höll på.
Väl igång med vedklyven så kunde jag inte sluta, bara en till, en till. Jag släpade mig motvilligt in och åt lunch när min älskling ropade. Jag hade bara en sak i huvudet - och det var inte löpning - jag ville klyva ved...
Nu har jag så vi klarar oss i vinter - även om det blir riktigt kallt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar