
Jag har alltid älskat Apple och Mac. När jag började jobba -95 så var det bara Mac som gällde om man jobbade med digital videoredigering. Det fanns aldrig ett val, det var självklart att använda Mac. Men sen har PC lyckats slå in en kil i den kreativa digitala världen som för min del har tyvärr blivit en oundviklig del i min värld...
Så sakta har jag vant mig med PC och krångel, ful och dåligt layout. Har även vant mig med att datorn kraschar utan orsak och det är helt OK. Vad är det? Människan är anpassningsbar med det finns gränser! För några månader sedan nådde jag en vändpunkt, jag köpte min Iphone.
Det var länge sen som jag kände en kärlek till en pryl, men Iphone och jag har inledd en mycket bra relation och Iphone har väckt min gamla kärlek till Mac. Något som säger allt är att det inte följer med någon instruktionsbok till telefonen - Manualen behövs inte. Tryck, tryck och pang. Det funkar. I går när jag gick till jobbet fick jag en uppenbarelse, jag hade själslig kontakt med min Iphone - funderade om det kanske fanns ett sätt att sätta igång musiken utan att ta fram telefonen. Mitt första spontana försök: klick,klick på headsetet... Pang, Brett Anderson går igång och mitt hjärta klappade fortare. Iphone du är min.